Familjen lever på hoppet

- Får vi ett nej i Migrationsdomstolens förhandling den 31 maj så blir vi tvingade att resa hem och sälja allt, hus, möbler, leksaker. Och det märkliga inträffar att det är jag som blir avvisad från mitt eget hemland.<BR>Kenneth Larsson och hans chilenska sambo Tania Guinart är framme vid vägs ände med ett migrationsärende som tagit fyra långa år. Så länge att Tanias barn, Marcelo 11 år och Catalina 8 år, som ser Kenneth som sin pappa, nu är försvenskade.

ALVIK2007-04-30 06:00
Kuriren skrev om familjen från Alvik i höstas och fick deras berättelse om alla turer i ärendet. De berättade hur de träffades och blev ett par när Tanias son Marcelo kom till Sverige för specialistvård för grön starr, en ärftlig ögonsjukdom som även Tania och Catalina är drabbade av. Den bästa vården fick/får man på Sunderby sjukhus som fortfarande har Marcelo under sina vingar i den fortsatta behandlingen.<BR>Paret berättade också om turerna i ärendet som av Migrationsverket inte betecknas som ett asylärende eftersom Tania Guinart inte formellt, som reglerna påbjuder, ansökt om asyl från sitt hemland Chile utan från Sverige. Orsaken till det är att hon mer eller mindre flydde Chile på grund av att exmaken misshandlat henne svårt. Hon vågade inte stanna.<BR>- Vi ringde till Migrationsverket i Boden och frågade om hon inte kunde resa hit under väntetiden, säger Kenneth.<BR>De fick klartecken till detta, det enda de skulle göra var att meddela när hon kommit till Sverige.<BR>En kort tid efter att hon och barnen anlänt kom också kontraorder från Migrationsverket:<BR>- Då fick vi plötsligt besked att hon måste åka tillbaka till Chile för att söka därifrån, säger Kenneth. <BR>Han berättar att man inte vågade riskera Tanias och barnens väl och ve och därför åkte hon inte tillbaka.<BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Dokument</STRONG><BR></SPAN>En springande punkt i Tanias och hennes barns möjligheter att få stanna i Sverige har varit att Tanias förre make i Chile, som har del i vårdanden om barnen, skulle godta att barnen fick stanna i Sverige. Ett orginaldokument med den utsagan efterfrågades av Migrationsverket. Och till slut, nu i januari, så kom äntligen en av chilenska notarius publicus godkänd orginalhandling, men... <BR>- Bara tio dagar före tidigare utsatt förhandling i Migrationsdomstolen förklarar Migrationsverket att de misstror dokumentets äkthet! Det känns så oerhört tungt, som att de hela tiden försöker hitta något att slå ned på. Visserligen har vi i familjen aldrig tillåtit oss att ha några förhoppningar, men ändå, säger Kenneth och Tania som förser Kuriren med ett foto av dokumentet.<BR>Vad som nu händer är att Tania och Kenneth måste få dokumentet godkänt hos Chiles ambassad i Stockholm. Ett intyg om äktheten. Och när det är gjort kan man bara hoppas att Migrationsverket inte hittar några fler saker att anmärka på, menar paret.<BR>Parets juridiska biträde David Boberg, Piteå, som den 31 maj är med vid förhandlingen i Stockholms länsrätt, en av landets tre nyinrättade Migrationsdomstolar, säger att fallet är svårt men han anslår samtidigt en optimistisk ton:<BR>- Att vi nu har fått ett dokument där pappan till barnen går med på att de får stanna i Sverige är en viktig bit. Just barnens situation är något som är starkt vägande, de är ju helt försvenskade i dag och har dessutom särskilda skäl i och med ögonsjukdom och en nära förestående operation, menar juristen David Boberg.<BR>Att barnens situation ska leda till att Migrationsdomstolen ska döma utifrån en human nivå är något som både Boberg samt paret Larsson /Guinart hoppas på. <BR>Skulle Migrationsdomstolen i Stockholms länsrätt ge Tania Guinart och hennes två barn Marcelo 11 år och Catalina 8 år avslag efter fyra år i Sverige så är ett möjligt nästa steg att få ärendet prövat i Migrationsöverdomstolen inrättad i kammarätten i Stockholm.<BR>- Men det gäller då att få prövningstillstånd där, säger David Boberg. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Väntan </STRONG><BR></SPAN>I Alvik kan Kenneth, Tania och barnen bara vänta: <BR>- Vi älskar varandra, jag ligger inte samhället till last, jag vill arbeta eller studera, vi vill leva i Sverige och har vårt liv här säger Tania.<BR>Paret har hela tiden hållit en positiv fasad gentemot barnen och de skrattar och skojar mycket. Men när Tania tittar på Kenneth så kan han inte hålla tillbaka känslan, tårarna stiger i ögonen.<BR>- Vi kan inte planera någonting, allt vi funderar på slutar med att vi säger "om". Vad ska vi göra i sommar - "om". Är det någon idé att köpa den där nya cykeln till Marcelo, vi vet ju inte "om...", säger paret.<BR>Stödet för dem är stort, i samhället, på barnens skola. En namninsamling för deras sak renderade för en tid sedan i uppemot tusen namn. En lista som tillställts Migrationsverket.<BR>Ytterligare en vår håller på att övergå i sommar ute på familjens gård i Alvik. Här står en jättestor studsmatta som barnen och deras kamrater använder flitigt. Den känns symbolisk - här bor familjen som lever på hoppet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om