– Det är en så kort och intensiv period. Det tar tio dagar, sedan är det över.
Han talar om vårfågelsamlingen vid Alviksgården i Alvik. Här finns tranor, sångsvanar, knölsvanar, sädgäss, falkar, örnar, änder, storspov, ja, nästan hela flyttfågelsavsnittet i fågelboken är representerat.
– Det här är den viktigaste och bästa platsen i hela Norrbotten för att se vårfåglar.
Peter Hjortberger får medhåll av Lars Gustafsson som skådat fåglar i trakten under många är.
– Alvik är det bästa området att besöka på våren.
Det är inte bara ornitologer och andra fågelfrälsta som kommer till ”kurvan” vid Alviksgården under den här korta perioden.
– Jag möter folk från hela Norrbotten här, konstaterar Peter Hjortberger.
Bland dessa finns Birgitta Wallström, Luleå, Helene Kempe, Alvik, Birgitta Rackner, Gäddvik, Margareta Hennix, Luleå, och Margareta Lalander, Luleå. Dessa damer och några till har hållit ihop sedan folkhögskoletiden i Sunderbyn för tio år sedan. Med jämna och ojämna mellanrum träffas de. I dag är det vårfåglarna som lockar, mest storspoven.
– För när den kommer, då är det verkligen vår, säger Birgitta Wallström och får medhåll av de andra.
– Då börjar livet igen. Storspoven är älskad av alla norrbottningar.
Helene Kempe är stolt över sin morfar.
– Det var han som såg till att de här åkrarna inte växte igen som de andra i närheten, säger hon och ser bort över vidderna mot Alviksgården.
När damerna sett sig mätta på spov och svan, ska de dra vidare till fäboden i trakten och dricka kaffe.
Peter Hjortberger stannar troget på sin post.
De fåglar som finns kvar i trakten nu, är de som tänker sig allra längst norrut; Treriksröset, norra Ryssland och långt bort.
– De fåglar som häckar runt här i Alvik, de har redan tagit sig till sina revir. De kanske inte har lagt ägg ännu, men de finns redan där de ska vara.
Peter Hjortberger talar om skillnaden mellan vårfåglarna och de han kallar stann- och strykfåglar. Det är kråkor, skator, kajor och andra fåglar som hankar sig fram även kalla vinternätter. De har redan fått fram sina ungar och får även en andra kull under sommaren. Men vårfåglarna, de som flyttar till Lappland och Norrbotten från södra Sverige, södra Europa och Afrika, de får bara en kull. Misslyckas de med häckningen, blir det inga vårfågelungar den säsongen.
Även om det är svanar, tranor, gäss och andra som märks i området, noterar Peter Hjortberger de många rovfåglar som jagar här där maten finns.
– Rovfåglarna har klar syn över alla dessa vidder och det är klart att de finns där maten finns, konstaterar Hjortberger.
– Den som inte ser havsörn här i Alvik i dessa dagar, han eller hon är blind.
Han berättar att pilgrimsfalken som just jagar över åkern, som art har blivit betydligt vanligare under senare tid.
– Den är inte hotad längre. Det finns en relativt hygglig stam, konstaterar han.
En pilgrimsfalk som slår sitt byte är ett sällsamt skådespel, tycker Peter Hjortberger.
– Den flyger och spanar på fåglar i flykt, den jagar nämligen inte fåglar på marken. När den valt ut sitt byte, dyker den i 200 kilometer i timmen ner mot anden eller vad det är och helt enkelt knockar den!
Under tiden han berättar om pilgrimsfalkens sätt att jaga, hörs sånglärkans intensiva drillande och några svanar har en uppgörelse några hundra meter längre bort. De stora flockarna av tranor har däremot tunnats ut allteftersom dagarna har gått.
– I morse såg jag tranor flyga iväg bort emot masten därborta, säger Peter Hjortberger.
– Där borta råder termik, uppåtgående varma strömmar, som hjälper tranorna att komma uppåt. De låg där och cirklade tills de var tillräckligt högt. Då gav de sig iväg.
Fortfarande finns sädgäss och grågäss i området. Och kanadagäss.
– Kanadagåsen planterades in i Sverige på 1940-talet av Bengt Berg. Numera kan kanadagåsen nästan räknas om en inhemsk fågel.
– Sångsvanarna har också ökat i antal.
Enligt boken Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck minskade antalet sångsvanar drastiskt under den intensiva jakten under 1800-talet. "Fram till 1960 fanns uppskattningsvis endast 20 par kvar i nordligaste Lappland. Tack vare fridlysning och utplantering av svanar har beståndet sedan ökat kraftigt. Antalet häckande sångsvanar i dag torde vara närmare 4.000 par." Sångsvanen är Norrbottens landskapsfågel, så det är väl bara naturligt att den finns i stora mängder vid Alviksgården.
En annan fågel som var hotad på grund av intensiv jakt under 1800-talet, är sädgåsen. Den finns också vid Alviksgården. En hel del sädgäss flyttar från Finland och Ryssland via Sverige och därför kan den tyckas vara mera allmän än vad som är fallet.
Om sångsvanarna och sädgässen blivit fler, så är Peter Hjortberger oroad över planer som finns på att bygga en större stallanläggning på 80 000 kvadratmeter i skogskanten mot Klubben och dess inverkan på fågellokalen i Alvik.
– Hur kommer det att påverka fåglarna i framtiden?