Det var först efter att han utbildat sig till ingenjör som han bestämde sig för att ta sig an gården. Ett val han inte ångrar.
- Nej, verkligen inte. Det känns bra att arbeta med djuren. Det är klart att det är mycket att göra perioder då både djur och marker ska skötas, men jag trivs, säger Nils-Olof Rehnman.
I dag är ekologiskt producerad mjölk mer eftertraktat än någonsin och Norrmejerier betalar extra mycket för sådan mjölk. Men långt tidigare väcktes hans intresse för att ekologisk odling och produktion. 2001, då det ännu inte fanns någon efterfrågan på krav-mjölk lade han om sin produktion. 2006 blev han den första ekobonden i Norrbotten.
- Dels var det av ideologiska skäl. Dels var det en utmaning att testa om det gick att bedriva produktionen helt på naturligt sätt. Varför använda konstgödsel om det gick att få det att växa med naturlig gödning? Till tillverkning av konstgödsel går det åt mycket olja, säger han medan vi går runt i hans ladugård.
Spannmål nästa
Där finns cirka 100 djur, varav 45 är kor, resten ungdjur. I dagsläget är han nöjd med storleken på sin gård. Däremot vill han utveckla genom att odla spannmål som foder till sina djur.
- Nu är ju priset så högt så får jag bara tag i mer mark så kör jag igång. Det skulle kännas bra att bli än mer självförsörjande på gården, säger han.
Just nu köper han spannmålet från SLU:s försöksgård i Öjebyn, där själva försöksverksamheten är avslutad, men odlandet sköts av en arrendator. Det hans djur äter måste klara kraven för ekologisk produktion. Ingen konstgödning vid odling får förekomma.
Hushåller med gödslet
- Det gäller att hushålla med gödslet, att sprida det jämnt och så krävs det att man har lite större areal. Du får inte ut lika stor skörd per hektar här som vid konventionell odling, men det fungerar bra i övrigt och även ekonomiskt är det en riktigt bra affär att vara ekobonde, säger Nils-Olof Rehnman.
Hans tillvaro såväl ekonomiskt som arbetsmässigt påverkas av klimatet och växtförhållanden. Klimatförändringarna gör enligt honom att klimatzoner flyttar sig en mil norrut per år. Det betyder att om 20 år så har vi samma odlingsvillkor som Västerbotten i dag. Det han märker är att vintern kommer senare och är allt mildare. Konkreta konsekvenser som ökad isbränna där isen kväver gräset ser han redan i dag. Däremot vågar han inte sia om konsekvenserna på längre sikt.
- Till en början kan jag gynnas av längre odlingssäsong och lite varmare klimat. Det kan bli möjligt att odla nya grödor. Men det kan bli besvärligt med blötare åkrar, man kan inte ha så tunga maskiner, annars blir jorden för packad, säger han.
Att odla giftfritt vill han och tror han sig kunna göra även i framtiden. Han tror dock att det blir allt mer viktigt att tänka på växtföljden, att inte odla samma grödor för länge på en och samma plats. Allt för att eliminera risken för skadedjur.