Säsongsarbetare jobbar under några månader på ett ställe under högsäsong och flyttar därefter till nästa plats som är aktuell för den tidpunkten eller reser mella jobben. För Karin Fredriksson och Marcus Loewen är det just nu Abisko som gäller. De utbildade sig under två år till vildmarks- och fjällguider i Kronoberg, Österbotten, och gick ut förra våren. De har jobbat i Abisko sedan i november.
– I Abisko guidar jag i isklättring, norrsken, turskidor och en tur om samer och deras liv genom tiderna. Jag har flängt runt rätt mycket och jobbat för mat och boende på många ställen. Bland annat var jag i USA och Kanada i tio månader där jag jobbade med forsränning på ett ställe till exempel, säger Karin.
25-åriga Marcus Loewwn är snickare i grunden men valde att byta yrke. Han har gjort en säsong i Kebnekaise innan han hamnade i Abisko och det är hela livsstilen han trivs med.
– Sättet man umgås här med andra säsongare är inte möjligt någon annanstans. Man hittar många fina vänner och för mig var det viktigt att hitta folk som tänker olika än vad jag gör och vill jobba med det jag har utbildat mig till.
Just idag är det städdag och Marcus och Karin är lite ursäktande till stöket när vi går upp mot rummen. Byggnaderna är gamla men det är på väg att byggas nytt får jag veta. Boendet påminner om slitna studentkorridorer och i två längor bor ungefär 35 personer antingen själva eller att man delar rum. Köket på drygt 25 kvadratmeter har sittplatser för ungefär åtta personer. Torrvaror trängs på hyllorna och kylarna så fulla att det är ett under att det inte ramlar ut varor.
– Det är trångt men alla jobbar olika tider så alla är inte på plats samtidigt. Man skapar sin egen familj och får bo med sina vänner. Annars lever vi så ensamt, och på detta sätt kommer man så mycket närmare varandra, säger Karin.
Rummen är i varierande storlek. I Markus rum på ungefär tio kvadratmeter och en liten hall får ett litet skrivbord, en säng och en hylla precis plats. På ena väggen hänger en affisch med pingviner och klätterutrustning, och på den andra en knövlig världskarta som tydligen också har fått hänga med på olika resor. Utsikten är mot fjällen. Båda är överens om att ha ett eget boende är ett krav.
– I guideyrket är man bland folk hela tiden och man blir nästan som en produkt. Därför behöver jag en liten borg. Vi lever tätt inpå varandra men man lär sig hur det fungerar. Man måste kunna sitta helt tyst vid frukostbordet utan att det blir stelt, säger Karin.
Marcus fyller i och säger att man märker stor skillnad mellan de som är helt nya och de som har jobbat någon säsong.
– De rutinerade vet vad som gäller. Nya är ofta övertaggade och vill vara sociala hela tiden. Det är viktigt att man respekterar om någon vill vara ifred och sitta på rummet så man inte knackar på och stör. Men den delen handlar ju även om hur väl man känner varandra.
Karin lämnar Abisko i april när norrskenssäsongen är slut. Då har hon bott där i 4,5 månader vilket för henne är länge. Planen är att klättra i Europa, men därefter är det oklart vad som händer.
– Helst av allt skulle jag vilja sjunga och jobba med musik. Jag har hållit på i sju år och börjar längta efter en fast punkt. Min dröm är att bo i ett kollektiv där man sköter ett lantbruk och till viss del är självförsörjande men att man ändå har ett jobb vid sidan om, säger Karin Fredriksson.
För Marcus tar säsongen slut i början av maj. Då väntar en resa till Bohuslän och Lofoten.
– Sedan återvänder jag till att vara guide på Kebnekaise. Jag är ju rätt ny i branschen till skillnad från Karin och har inte lessnat på att flytta runt, säger Marcus Loewen.