I Abisko är det för dagen ett strålande vackert väder, "nästan för bra för att öva fjällflygning", som någon sade på väg till plattan. Uppe på helikopterplattan står de två Superpumorna färdigtankade och redo att flyga mot fjälltopparna mellan Abisko och Kebnekaise.
Klockan är strax efter åtta på morgonen och dagens första genomgång hålls. Där går meteorologerna igenom dagens väder och dessutom diskuteras vilka flyguppdrag som ska genomföras under dagen.
Bygga erfarenhet
Fjällflygövningen går ut på att piloterna ska få bygga på sin erfarenhet av att flyga i högalpin terräng. På hög höjd är nämligen luften tunnare och det krävs mer effekt för att kunna manövrera helikoptern. Dessutom tvingas piloten hantera svåra vindförhållanden.
- Det vi får här är höjden och det är att jobba mot toppar som är på 2.000 meter. Vi försöker därför att vara ganska högt uppe och öva de färdigheterna, att komma in och landa, säger Hans Rova, biträdande övningsledare.
Efter morgonens genomgång bär det av från Abisko och de rutinerade piloterna Kent Tuoremaa och Mats Gustafsson sätter kurs mot Kebnekaiseområdets höga toppar. Efter bara någon minut är det dags att landa på första toppen, men vinden gör det inte lätt för piloten och han tvingas byta riktning.
- Man måste kunna bedöma om det är turbulent på vissa ställen och sedan undvika dem genom att välja rätt inflygningsriktning mot platsen. Det lär man sig efterhand, säger Mats Gustafsson som har flugit helikopter i 13 år och dessförinnan flugit stridsplan i över 20 år.
Att flyga i fjällmiljö handlar om att lära sig läsa terrängen. Vindarna kan vara förrädiska och för den ovane piloten kan det vara svårt att flyga. Att landa på en fjälltopp som är högre än 2.000 meter kräver sin pilot.
- I dag hade vi tillgång till de höga topparna och då flyger vi dit och tränar på att rekognosera, se hur vindarna blåser och om det är möjligt att landa. Det är inte alltid man är välkommen på de här topparna, säger Kent Tuoremaa, pilot och övningsledare.
Vackert landskap
Flygningen går vidare och piloterna sätter ned Superpuman på den ena extrema platsen efter den andra. Kebnekaises sydtopp, Tjäktjakepsen, Vaktposten och Drakryggen är bara några av platserna som avverkas utan några större bekymmer.
Och visst kan man efter en flygtur bara konstatera att piloterna kanske har den bästa tänkbara utsikten från fönstret på jobbet. Sceneriet är enormt vackert med de knivskarpa klipporna som varvas med glaciärer och djupa dalar. Trots att Mats Gustafsson och Kent Tuoremaa har flugit i många år så verkar de inte ha tröttnat.
Gillar du ditt jobb?
- Ja, det gör jag. Det är ett typiskt pojkdrömsyrke, åtminstone var det så på min tid, säger Mats Gustafsson och skrattar.