Harry Rantakyrö är kritisk mot hur älgstammen förvaltas i Norrbotten. Det har skjutits för många djur och han föreslår brunstuppehåll och att kor sparas för att populationen ska få återhämta sig.
I vår artikel tidigare i veckan beskriver jägaren Yvonne Ramstad att det är nära katastrofläge i skogarna mellan Överkalix, Gällivare och Pajala. Men hon är långt ifrån ensam att känna så.
Bland andra berättar en jägare ovan odlingsgränsen i Gällivare att de för första gången på 35 år inte har fällt en enda älg. En annan i Piteåtrakten har "nollat" med två olika jaktlag. Många berättar att älgarna som fälls är få och att de flesta är små.
En jaktledare som jagar på Sveaskogs mark delar bilden av ett älglöst land. Jaktlaget har spårat med fyra hundar över flera tusen hektar och fällt två kalvar av totalt sexton djur på tilldelningen.
– Vi har haft fyra upptag på hela hösten och vi har sett ett spår över grusvägarna. Tre av gubbarna kom dit bara för att få se ett älgspår, säger han.
Nu har en halv meter snö satt stopp för jakt. Men mildare temperaturer väntas och vandringsälgarna brukar komma så här års.
Jägarna kliar sig i huvudet. Är det vinterjakten, älgdöden förrförra våren, den torra sommaren eller skogsavverkningar som lett till det här? Kanske måste tilldelningarna sänkas drastiskt.
– Att försöka diskutera koförbud med skogsbolagen är vanskligt. Vi försöker hålla tillbaka och spara någon ko, men i år finns det inte ens något att spara. Gammeljägarna säger att det inte varit så här dåligt sedan 70-talet, säger jaktledaren.
I både jägarkretsar och befolkningen i stort finns ett motstånd mot vinterjakt på älg, en tid då dräktiga kor bär kalvar i magen. Men flera jägare vi pratat med oroar sig för att djuren som återstår på tilldelningen kommer att jagas ända till sista januari.
– Lag som aldrig skjuter fullt har fått höra att de kanske sätter in annat folk på marken, så man försöker in i det sista men man är inte så ivrig på att pulsa runt i snön med hund, säger jaktledaren.
I Jarhois larmar den forne fackbasen och kommunalrådet Harry Rantakyrö, 64, om att någonting måste göras. Sedan deras traditionsenliga jaktstart 11 september har han själv fällt en tjur, men annars har de meriterade älghundarna "gått tomma".
En kviga valde de att spara.
– Jag har jagat i Tornedalen i 46 år och aldrig upplevt så lite älg, och jag har inte missat många jaktdagar i år. Det är till stor del vi jägare som är skyldiga genom att vi skjutit för mycket, vi kan inte skylla på varg och björn, säger han.
Harry Rantakyrö tycker att jägarna hamnat i knäna på skogsbolag som vill sänka älgstammen.
– Så kan det bli om vandringsälgar bosätter sig i en plantering, men de hugger ju bort all lövskog. Jag minns inte att det var någon som klagade på beteskador när det var som mest älg på 80-talet, men om de tar en tugga nu...det är tragiskt. Nej, vi jägare har gått med på skogsbolagens ojande och borde hålla igen när det inte finns älg.
Av rädsla för att bli av med arrendet anmäler jaktlag ändå att de skjutit fullt, enligt Harry Rantakyrö.
– De får höra att skjuter ni inte så tar vi in andra nästa år.
Harry Rantakyrö vill att brunstuppehållet återinförs för att spara fler produktiva tjurar och att älgkor ska kunna fredas där det behövs. Brunstiga tjurar är lätta att locka när de springer runt som galningar för att få para sig.
– Vi kan ju inte skjuta sönder det lilla vi har.