Bilen rullar upp mellan husen på gården i Stora Lappträsk. Här bor Vera Vinters mamma ännu och där, på övervåningen i det stora röda huset, stängde musikern in sig och skrev sina första låtar under tonåren. I somras skapade hon favoriten "Lycka och oro i flätat hår" här, en låt som behandlar känslan under uppväxten och blev den sista pusselbiten på albumet som släpps under fredagen.
Även om 37-åringen flyttade från hembyn som 20-åring har hon ständigt återvänt, både fysiskt och i sin musik. När hon öppnar dörren till bagarstugan, där hon huserar under sina besök, syns skåpet där hennes morfars gröna ryggsäck brukade förvaras, där hon brukade hitta mjuknade hårdbrödmackor med gammal ost. Minnesbilder som gav henne singeln "Allting smakar skog".
I kökssoffan ligger hennes pappas gitarr och när vi sätter oss vid köksbordet där kokkaffet snart ska serveras syns skogarna genom fönstret och markerna hon upptäckte tillsammans med bästa kompisen Therese från grannbyn. Äventyr som släpps i låtform på "Köld åt alla".
Snart har Vera Vinter bott lika länge i Stockholm som i Stora Lappträsk, men köpet av en gård på andra sidan vägen förankrar henne och familjen ytterligare.
– Det här är platsen jag alltid återkommer till och tankar ifrån. För mig är det en unik plats, men jag tror att det är så vi människor fungerar – där vi spenderar de 10–20 första åren av ens liv ger mycket avtryck. Jag har så klart mycket känslor som är kopplade till Lappträsk, berättar hon.
Redan under debuten "Idyll" beskrev hon uppväxten i Norrbotten och på "Monsterland" från 2016 gick hon till sitt inre när hon berörde sin faders död. Sedan dess har livets kretslopp gjort sig påmind genom dottern Tovi, två år. På nytt omkullkastades tillvaron helt och distansen till vardagen tog ett språng.
Arbetet med nya låtar fortsatte, men i en betydligt mer upphackad form.
– Så fort jag fick en stund av tystnad, typ i duschen (skratt), fortsatte låtidéerna att komma till mig och det var en lättnad. För mig har musiken tidigare verkligen varit nummer ett och nu är det min dotter, men musiken också, säger Vera Vinter.
Som mamma har livet förändrats radikalt, men det skulle komma en tid när hon trodde att föräldrarollen skulle skaka om tillvaron ännu mer.
– Det var en känsla av total osäkerhet, magkänslan som jag haft tidigare och jobbat fram sedan jag började skriva var helt borta. Jag tyckte att allt jag gjort lät skit och trodde att jag skulle behöva göra en helt ny skiva, berättar hon.
Fokuset var inte där hon vant sig vid att det skulle vara och när hon lyssnade på låtarna som skulle bli albumet "Tiden har börjat om" kändes musiken hopplös och hon trodde att slutet på musikkarriären var nära.
– Jag trodde att jag tappat kopplingen, som det brukar kännas efter att jag skrivit en låt. Vanligtvis efter att jag skrivit klart brukar jag tycka att det är det bästa jag någonsin gjort, att få känna den stunden av hybris i några minuter är så härligt.
– Det hade blivit svårt om den kompassen hade slutat fungera, då hade jag nog inte kunnat eller velat fortsätta. Kontakten mellan vad man själv tycker är bra och varför man gör något måste vara med. Jag är glad över att den har infunnit sig igen, säger hon.
LÄS MER: "Sorg är någonting man lever med"
Tillsammans med producenten Johannes Berglund växte låtarna och ett mer gitarrdrivet sound (jämfört med "Monsterland") föddes efter Vera Vinters ledord och inspirationsbilder.
– Jag tänkte att det kanske var slutet – att jag inte skulle göra någon mer musik. Men när jag kom igång och började spela in har jag känt mig starkare och djärvare efter att jag blivit mamma. Musiken är fortfarande viktigt men jag vågar lite mer, säger hon.
Hur kände du när du trodde att musikkarriären var över?
– Den själsliga förlusten av att inte få vara i musiken gjorde mig orolig och sorgsen, det är verkligen en väldigt stor del av det jag identifierar mig med. Jag kände mig väldigt vilsen.
Hur känner du för albumet nu?
– Nu känner jag mig väldigt stolt över låtarna och berättelserna, jag känner mig väldigt nära dem. Jag är glad över hur soundet och ljudvärlden blev.
På albumet hinner hon avhandla både liv och död, oro och drömmar. I låten "Rymddrottning" sjunger hon om att uppleva en pånyttfödelse genom och se livet genom dottern Tovis ögon. I "Dom som levt för länge sen" hittar hon både hopp och vemod genom att sjunga om att vi alla en dag kommer vara främlingar på fotografier.
En del upplever hennes texter som deppiga men Vera Vinter vill inte se det så.
– Jag tycker att de bitvis är vackra och ljusa, men jag tycker ju att det förgängliga är vackert eftersom det påminner en om att ta tillvara på stunden. Det finns ett allvar i låtarna, men det tycker jag också är vackert (skratt).
Under torsdagen firade hon skivsläppet på Scalateatern hemma i Stockholm och den 15 mars inleder hon en vårturné med premiärspelning på Kulturens hus i Luleå.
– Det känns väldigt kul och lite pirrigt att få köra första spelningen i Luleå, det är ju i hemupptagningsområdet (skratt).
Varför har du premiären i Norrbotten?
– Det känns viktigt för mig att få introducera musiken hemikring tidigt, det är härifrån jag tankar så mycket. Det känns fint.