Sedan debutsläppet 2013 har Levi Parham turnerat i Europa fem gånger och de senaste två åren har han nästan uteslutande hållit sig "overseas" från sitt hemland. För en amerikan, som håller sig inom americanagenren och vars första album döpts "These american blues", har han förvånansvärt lite fokus på USA.
På fredag blir han nästa artist i raden av besökare från andra sidan Atlanten på Lillan i Luleå.
– Jag har inte alls en likadan karriär hemma. Jag tror att folk i Europa lyssnar först, de hör dig och gillar din musik – de bryr sig inte om vem du är kompis med eller hur populär du är. Hemma är det motsatsen, där spelar det ingen roll hur bra du är, det viktigaste är hur bra din publicist är och vilka rockstjärnor du hänger med, säger han.
Levi Parham släppte sitt andra fullängdsalbum, "It´s all good", under sommaren och hinner med både Sverige, Norge och Holland innan han uppträder i Tulsa och Nashville i november. Europa är en säker marknad för hans musik just nu.
Vi tycker väl att amerikaner ska vara bäst på americana?
– Jag vet inte, jag har hört svenska och nederländska band som verkligen har det. Men troligtvis är det något med nostalgin i att jag kommer från södern som gör det lilla extra. Folk tror kanske att de får något mer originellt, säger Parham.
I Luleå kommer det nya basketspelare från USA med jämna mellanrum – och blir stjärnor. Det kanske du också blir när du, som amerikan, kommer och spelar americana?
– Ja, det är coolt. Det är skönt att få support och känna att folk är intresserad av en.
LÄS MER: Amerikansk invasion av Lillan i höst
Trots Levi Parhams flitiga turnerande i Europa är det första gången han besöker Sverige och när han anländer till Lillan i minibuss på fredag är det hans tionde spelning på 14 dagar.
– Jag tycker att det har varit jättebra, det är inte ens så kallt. Hemma är det nog kallare än här. Men det är klart – vi har inte varit i Luleå eller Norge än. Vi får väl se vinter då, säger han.
Med sig i bussen har han trummis, basist och turneledare från Holland och en keyboardist från Sundsvall.
– Jag känner mig ung, jag är 34 år, men de här killarna är typ 21 och det har varit ganska galet. De här 21-åringarna som stuvats in i en minibuss och åker upp och ner i Sverige är som en fest. Det är lite annorlunda jämfört med vad jag är van vid (skratt). Jag gillar att ta det lugnt.
LÄS MER: Banditos med inlevelsen som en blyg tonåring
Vad är det konstigaste med sverige?
– Att ni inte är konstiga alls. Jag hade förväntat mig lite mer udda, men det har varit så normalt – världens mest normala plats (skratt). Allt vi i Amerika låtsas ha, i livskvalitet och möjligheter att göra vad man vill när man vill, har vi egentligen inte. Vi har bara det vi vill ha när vi vill ha det – typ snabbmat klockan tre på natten.
Vad förväntar du dig av Luleå?
– Snö och fyrverkerier.
Du kommer bli besviken.
– Jasså. Av vad? Snön eller fyrverkerierna?
Snön. Men kanske också fyrverkerierna.
– Haha. Okej, det kommer nog bli bra ändå.
– Hoppas du har fått de svar du önskat, det känns som att mina skämt fallit lite platt.
Det är så vi är i Norrbotten. Vi pratar inte, vi skrattar inte ...
– Det är precis vad jag har hört! Jag har hört att det är minimalt med ord och det är precis vad min farsa hade älskat. Han sa aldrig mer än två ord.
Många gillar blues här.
– Åh. Säg till dem att Muddy Waters själ kommer ta över min kropp och mina fingrar kommer skjuta blixtrar och bluesriff (skratt).
Levi Parham beskriver sin konsert som "väldigt svettig" och han hoppas redan på att få svetta ner scengolvet i Luleå fler gånger.
– Att åka till Luleå är ganska långt bort, men vi sprider ut oss och kollar var musiken fastnar och var publiken gillar det. När jag kommer tillbaka nästa år kan vi välja ut vilka ställen som gick bra och forma vår marknad. Förhoppningsvis komma tillbaka varje år.