Tosser: "Vill springa ut i köket – och kräkas"

Jag minns när Melodifestivalen var glitter, glamour och bubbel. Nu väntar sex veckor av manchesterbrunt, träsmak – och glaserad spädgris.

Inte imponerad. Edward Blom är med i tävlingen i rollen som skämt, men Magnus Tosser är inte road.

Inte imponerad. Edward Blom är med i tävlingen i rollen som skämt, men Magnus Tosser är inte road.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2018-02-03 09:26

"Synen av en glaserad spädgris över öppen eld. Smaken av en bit Stilton som sakta smälter i munnen. Doften från nygräddat rågbröd. Känslan av att knåda en biff tartar."

Edward Bloms medverkan i "Melodifestivalen" får mig att vilja lämna allt och springa ut i köket. Inte för att "artistens" textrader får mig sugen på mat, jag behöver snarare komma bort från tv:n och kräkas i diskhon.

Det är egentligen lågt att ge sig på stackars Blom, han är uppenbarligen med i tävlingen i rollen som någon slags skämt. Men om Christer Björkman och hans nytänkande idésprutor till vänner är så sugna på att skoja till det och bjuda på galna upptåg kan jag inte förstå varför de satsar på en frosserigubbe.

Vad är motsatsen till nytt och modernt? Gubbe som sjunger om att äta kött.

Nu ska jag inte haka upp mig på Melodifestivalens mest häpnadsväckande bidrag, det finns ju andra spännande namn med i tävlingen. Debutanter som Robert Gustafsson och Jonas Gardell till exempel ...

Det sägs att Christer Björkman länge tjatat på Gardell om att han ska delta i tävlingen och ÄNTLIGEN tackar han ja. Att Sveriges mest spännande artist 1991 dessutom får sällskap av Sveriges roligaste man 1995 i startfältet gör ju att det borde ha flugit champagnekorkar hela natten hemma hos Björkman.

Om det inte vore för att vi har slutat med bubbel.

På lördag serveras på sin höjd cognac och jordnötter i soffan, vad hände med ambitionen att skapa show och underhållning?

Att Benjamin Ingrosso och Liamoo är favoriter till att vinna hela skiten säger det mesta. Två 20-åringar, med nästan obefintlig karriär bakom sig, står ut som superstjärnor i ett startfält som blandar revy med mellanmjölkspop och med en programledare som främst hyllats för att han har en kropp som alla andra.

Jag saknar en Molly Sandén, Danny Saucedo eller – i värsta fall – Joakim Lundell.

Lördagen skulle kunna duka upp ett hyfsat buffébord. Kamferdrops dansbandsschlager kommer nagla sig fast i hjärnbalken, Kicki Danielssons country är rätt okej, Renaida Braun har potential att bli folkkär och Sigrid Bernson bör koreografera röven av bildproducenterna. Dessutom kan det vara årets totalsegrare vi får se som avslutningsnummer.

Bättre än så blir det inte.

Redan nu skriver jag in en stor röd ring kring datumet 17 februari i kalendern. Rödmarkerad som i "håll dig borta från tv:n" alternativt som i "bag in box-mängder av rött vin". I deltävling tre slår Melodifestivalen någon sorts rekord i trötthet. Martin Almgren är världens äldsta 30-åring, Mendez var inte ens cool på "Razor tongue"-tiden, Jessica Andersson vann som gammal räv – för 15 år sedan och Kalle Moraeus är till och med petad från "Så ska det låta".

2018 kanske är nytänkandets år ändå. För första gången på länge är det inte sjuka barn som kommer få arbetsplatser att halta i "vabruari". Jag tippar att många i stället stannar hemma i karantän efter lördagens kräksjuka.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!