Efter att ha suttit och tittat på Peter Brynolf och Jonas Ljung i 110 minuter är jag uppriktigt irriterad och nästan lite illa till mods. Jag tittar mig omkring i ett nästintill fullsatt Kulturens hus och funderar på om övriga publiken känner likadant. Jag undrar om de också grubblar över vad de gör här. Det här är inte kul.
Jag är ingen våldsam person men ibland måste jag åtminstone vara bestämd. Jag får lust att på allvar ställa mig upp och marschera fram till duon på scenen och trycka upp dem mot väggen. Nu får det räcka era förbannade trollpackor.
"BERÄTTA HUR NI GÖR!!!"
Jag tyckte inte det var dåligt, jag försöker bara luras. Men håller långt ifrån samma klass som Brynolf och Ljung.
Det vore troligtvis ett antiklimax att få reda på hur alla dessa trick går till, men det hade underlättat min nattsömn anmärkningsvärt den närmaste veckan. Just nu skulle jag bara vilja ha bevis på att det är lurendrejeri och inte något övernaturligt – för ärligt talat vet jag inte hur de gör det.
Jag kan inte förstå hur de kan veta att Elin i publiken drömmer om att åka till New York och ger henne en inplastad souvenirtröja. Jag har ingen aning om hur telefonen, som nyss var på scenen, plötsligt ringer i lådan som bevakats bakom mig hela kvällen. Jag tror nästan jag drömmer när jag ser hur en låda i lådan öppnas med kniv framför mina ögon – med rätt mobil.
Jag begriper inte hur två armbandsklockor kan snurras upp till nästan samma tid – bara sex minuters skillnad – och att det är precis vad som står på lappen i kavajfickan.
Magikerna, som har blivit något av Sveriges rockstjärnor i genren, säger själva att det vi inte kan förklara logiskt eller rationellt ger oss en känsla av verklighet. Och är det något jag förstår är det att deras storhet är verklig.
LÄS MER: Berättar om tankarna bakom Brynolf & Ljung
Drösvis med människor får vara med på scenen och tv-kameror ger oss möjlighet att följa allt som sker även när de är ute i publikhavet. Det är show och det är roligt.
Om allt vi ser på scenen är verkligt blir jag mörkrädd. Om allt vi ser på scenen är riggat blir jag imponerad, det är i sådana fall starkt att vara beroende av så många statister och få ihop det gång på gång.
Egentligen är det inte klokt att folk betalar 600 spänn för att uppleva total förvirring och frustration. Men i och för sig är det ingenting med Brynolf & Ljung som är klokt. Det här var sjukt, på riktigt.
Sjukt bra.