Det har gått nio månader sedan jag uttalade mig om Kirunafestivalen i krönikeform senast. Då hade jag just upplevt den mest iskalla (både temperatur- och engagemangmässigt) festivalen någonsin och förbannade mig över att det kanske inte kunde bli något 20-årsjubileum alls.
"Jag hoppas att arrangörerna firar genom att förändra allt. Annars kommer festivalen dö", skrev jag.
Samma dag uttalade sig festivalgeneral Alex Olofsson och konstaterade att den lilla organisationen inte längre kunde räkna med att Kirunafestivalen blir en succé per automatik. "Vi kan aldrig dra det här lokomotivet själv utan vi behöver alla Kirunabor som trycker på", sa han.
Fyra artistsläpp senare verkar det som att de inte behöver någon hjälp med att dra lokomotivet – det är ju banne mig de som kör – i expressfart.
KRÖNIKA: Alla måste hjälpas åt – Kirunafestivalen håller på att dö
Festivalgeneralen: "Det måste bli ett 20-årsjubileum"
Veronica Maggio har varit på Kirunafestivalen två gånger tidigare (2008 och 2012), skillnaden på då och nu är att hon blivit en arenaartist – Sveriges popdrottning – en önskedröm för varenda bokare i hela landet.
Tillsammans med Miriam Bryant och Linnea Henriksson (plus någon svensknorsk houseduo) har festivalen redan nu garanterat en succé, kommer inte folket i år förtjänar inte folket det här arrangemanget.
20-årsjubileumet ser ut att få ett värdigt firande, nu är det upp till publiken att sluta upp.
Förhoppningsvis blir inte det här dödsstöten för Kirunafestivalen – dyra bokningar höjer ju insatsen rejält. Jag kan bara tänka mig att festivalgeneralen tvingats gå in till LKAB med en påse hembakt bulla för att tigga extrasponsring detta år. Och det verkar som att fikapåsen fylldes med pengar på väg ut.
Satan i gatan. Vinnaren är Kirunafestivalen.
Hurra! Hurra för 20 år! Hurra för Veronica Maggio!
Grattis Kiruna!