Sir Ivy är Luleås spindelman. Han har medkänslan för närområdet. Han greppar tag i staden som kantats av ett ointresse för mindre musikakter och tar hand om alla de som någon gång har drömt om att bli något. Hans texter om livet, om förändringar och psykisk ohälsa tar tag i mig på ett sätt som jag inte brukar känna när jag lyssnar på hiphop, för jag är verkligen ingen hiphoplyssnare till vardags. Han har dräkten. Den gröna superhjältedräkten som åker på är inte annat än en självklar klädsel för honom.
Han spelar inte framför en toppenpublik. Trots att han försöker att få igång dem får han inte riktigt till den där magiska energin som så gärna ska få infinna sig. Men han är magisk. Hans spelning skulle kunna passa in på vilken hiphopfestival som helst och det känns nästan lite lyxigt att vi får ta del av det i Luleå. Och det är fint att se hur närvarande han är på scen. Han småpratar med publiken och pinpointar en person som bär en onepiece i form av en enhörning och kallar den för "dope". Han fortsätter att prata om livsförändringar. Det visar sig på låten "Life design" där texten handlar om att designa livet till det en vill. Han berättar att han skriver musik för att ta sig igenom sina känslor och jag vill inget annat än att höra mer.
Det känns lite märkligt att Sir Ivy inte är ett större namn. I höstas släppte han ep:n "The Grandiose”, gästat både Zacke och Movits på turne och medverkat på Kitok’s senaste album. Han har jobbat med sin musik i både USA och Sverige och jag misstänker att han sitter på en låtskatt som bara väntar på att explodera . För han är på väg mot toppen, vad så säker.