LÄS MER OM KIRUNAFESTIVALEN PÅ DUONOJE.SE
”Hon var fyra år när hon kom hit. Kiruna bagage utan flyttbil. Hennes mamma hade drömmar om ett nytt liv. Hon är sin mammas dotter, nu är hon folkets”.
Silvana Imam har rappat om sin uppväxt i Kiruna, men inte pratat om det i en intervju. Förrän nu.
Hennes föräldrar flyttade från Prag till Kiruna för 27 år sedan och när Sveriges största rappare kliver upp på scenen under lördagskvällen är det blott andra gången hon återser staden, som var hennes hem under första året i Sverige.
– Sist jag var där bodde vi på hotellet vi brukade fika på när jag var liten och det fiket mindes jag. Jag mms:ade mina föräldrar på en gång och de svarade ”ja, där är det – där brukade vi fika”, berättar Silvana Imam när Duo Nöje träffar henne.
Med tanke på att hon bara var tre år gammal när hon kom till Kiruna är minnesbilderna svaga. Men familjen minns.
– Det var lite ensamt för mina föräldrar. Tänk dig att flytta från Moskva och Damaskus till en väldigt kall stad. Vi bodde på en flyktingförläggning med små lägenheter, så vi bodde liksom inte på gatan, men de kände sig ensamma. När min mamma fick jobb i Stockholm flyttade vi, säger Imam.
– Jag tror aldrig det var meningen att vi skulle bo där.
Är det speciellt att komma tillbaka?
– Eftersom jag var så liten och bara minns det där fiket är jag inte så nostalgisk över det. Men när jag tänker på situationen och hur det var för mina föräldrar att komma dit och vara helt nya ... det är ganska sorgligt. Jag tänker att det måste vara sorgligt.
Tror du att Kiruna format dem och dig?
– Det vet jag inte, det har jag inte frågat dem. Det ska jag göra. Men det gjorde det säkert, allt formar en.
Textraden i början av artikeln är hämtad från ”Hon va” på albumet ”Naturkraft” som släpptes under våren. Länge var hon osäker på om hon skulle ta med låten eftersom den är så utlämnande.
Men den släpptes, den personliga skivan hyllades och under lördagskvällen framför hon låtarna med stolthet. Vilket är en av anledningarna till att hon prisats som Sveriges bästa liveakt.
– Jag känner väldigt mycket för mina låtar, jag hade inte kunnat göra en bra spelning om jag inte tyckte att låten var bra. Jag tycker bara om att stå på scenen – och visa upp mig själv.
Silvana Imam skrattar och skakar på huvudet.
– Det är en sjuk grej ju. Det är knäppt att jag vill att folk ska komma och lyssna på mig, om man tänker på det är det väldigt speciellt att vara artist.
Vad är det du gillar med det?
– Jag får utlopp för det jag aldrig annars fått utlopp för. Jag blir lyssnad på (skratt), jag blir jävligt lyssnad på. Det är en interaktion jag aldrig varit med om med människor, det är väldigt känslosamt och jag känner något när jag står på scenen och ser andra människor utan att jag känner dem. Det är musiken som bär hela stämningen, det är inte jag, det är musiken.
Vad gör du innan spelningen?
– Jag gillar att ta det lugnt, jag är inte den som dricker 50 öl eller vad folk nu gör.
Behöver du vara ensam?
– Jag är inte social innan en spelning. Det är alltid mycket folk i logen men 20 minuter innan vill jag vara själv med mitt crew, min dj eller min manager.
Förra sommaren uppträdde hon på Musikens makt. I år har hon hunnit med ett besök på minifestivalen P3 Älskar och är inbokad på Luleå Hamnfestival om två veckor.
Gillar du festivaler?
– Ja, oftast får man hänga kvar på festivalen och se någon annan akt. Det är alltid fett. Jag gillar den stämningen, jag var aldrig någon festivalkid som bodde i tält – det är inte jag. Men nu kan man gå runt och veta att man kan ta en dusch när man kommer hem, det känns bra (skratt).