LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Under fredagen släpps ”Den siste av mitt namn” och en period av spelningar startar för den Piteåbaserade trion i Pershagen. Det är svårt att prata musik med Pershagen utan att prata live. De beskriver skivinspelningen som ”en lös skapandeprocess” – där allt spelades live – med improvisation som ryggrad.
– Någon börjar spela och de andra hakar på, till slut blir det en låt, konstaterar Johan Kalla.
De kallar musiken för postrock, men tycker inte själva att det är ”så jäkla postrockigt egentligen” utan mer ett sätt att kategorisera. På samma sätt berättar de att skivans tema är ensamhet, utan att egentligen kunna säga att den handlar om det.
– Om vi har det i åtanke hjälper det oss att komma in i rätt känsla och dessutom hjälper det publiken att ta till sig den. Titlarna kan hjälpa till att tolka musiken, som annars är svårtolkad eftersom den inte har sång och är rätt monoton, säger Jeff Johansson.
Skivan spelades in förra sommaren och har ett rockigare sound än tidigare, sedan dess har de spelat in ytterligare två låtar som går mot det poppigare hållet. Så kan det gå när improvisationen styr.
Kan det vara svårt att hitta tillbaka till känslan ni hade när ni improviserade fram dem?
– Ja, ibland. När vi repar tycker jag att det är svårt att komma in i det. Man måste verkligen jobba sig in i sammanhanget för att komma tillbaka i känslan. Det är också så viktigt att alla är bra när vi är en så liten sättning, om någon har en dålig dag märks det jävligt mycket på resultatet, säger Jimmie Nilsson.
Jeff Johansson:
– Det är tacksamt att ha låtar, det hade varit en annan sak om vi bara improviserade på scenen. Nu har vi ändå låtar som har ett ansikte, vi vet ungefär vilken känsla vi ska sätta oss in i. Sedan kan det yttra sig på olika sätt.
Den 1 april har Pershagen releasespelning i Black box och då kommer publiken få höra de nya låtarna. ”Den siste av mitt namn”-låtarna i ny form alltså.
– Låtarna är helt annorlunda nu när vi repar in det vi spelade in i somras, vi har valt att göra det så. Då kommer de till liv igen och det känns som att vi spelar med passion på nytt, säger Johan Kalla.
Improvisation alltså.
– Vi får inte ut någonting av att planka våra egna skivor, det är bättre att försöka göra dagens version av låten, säger Johan Kalla.