Rolf Lassgård i högklackat – det hade kunnat sluta hur som helst. Ambitiösa svenska filmerna har en förmåga att bli "Tre solar" när peruker blandas in eller "Cockpit" när en manlig karaktär förvandlas till kvinna. Men "Min pappa Marianne", baserad på Ester Roxbergs bok om pappan Ann-Christine, är något helt annat.
Trots att fallgroparna är så många att de nästan blir en del av scenografin.
Att låta Rolf Lassgård spela tvåbarnsfadern Lars – som senare blir Marianne – är inte direkt gjort för att undvika skrattsalvor. Det finns definitivt andra som hade glidit smidigare in i en klänning än Sveriges fysiskt största skådespelare.
Släng in lite kristna värderingar genom att låta Lars jobba som präst och du får ännu större anledning att se vart de klackförsedda fötterna trampar.
Ja, egentligen räcker det med att låta karaktären David (Klas Wiljergård) äta chips och prutta iklädd t-shirt med skojtryck för att jag ska ropa efter fallskärm.
Men den här filmen faller inte i några gropar.
Om inte Lassgård redan säkrat en Guldbagge av "PK-skäl" så ska han definitivt ändå ha den tack vare sin prestation, den religiösa aspekten tillåts aldrig stå i vägen för det egentliga budskapet och sonen David gör en del nytta genom att agera isbrytare i scener där det vore lätt att köra fast.
Att vara transperson i mindre stad skulle kunna vara som en blodpudding i pirayabad, men den här gången riktas fokus på det som för många är jobbigast – familjens mottagande. Därför får vi främst följa händelseutvecklingen ur dottern Hannas (Hedda Stiernstedt) perspektiv, vilket har sina för- och nackdelar.
Sammantaget blir det både en varm, rörande och tänkvärd historia som både har humor och hjärta. Och så lite "Shoreline" och "När Harry mötte Sally" på det.
Vi ska inte överdriva svensk films inverkan på samhället, gissningsvis är det ingen film som kommer välta kiosker och tömma butiker på deras kvinnokläder i storlek XXXL, men de som går till biograferna kommer beröras och inspireras.
Svullna ögon säger egentligen det mesta. "Min pappa Marianne" lyfter medan mina tårar faller.
Filmrecension
"Min pappa Marianne"
Genre: Dramakomedi
Premiär: 21 februari 2020
I rollerna: Rolf Lassgård, Hedda Stiernstedt, Lena Endre med flera
Regi: Mårten Klingberg
Speltid: 1 timme 50 minuter
Åldersgräns: Barntillåten
Betyg: 3