När fredagsfinalen i "Idol" avgjorts stod Jemima Hicintuka från Gällivare på scenen och torkade tårarna. När hon skulle beskriva känslorna för Norrbottens Media hade hon svårt att hitta orden. Avskedet från vännen Noah Gerstenfeld hade tagit hårt på henne.
– Det här är bara ännu en sak som bevisar att vem som helst kan åka ut. Det handlar inte om vem som sjunger bäst, det handlar om vad Sverige vill, säger hon.
Eftersom deltagarna kommit varandra nära efter sju fredagsfinaler innebär varje avsnitt ett nytt sorgset avsked.
– Varje vecka sedan kvalet har jag gråtit, fått panik och ångest. Jag har börjat vänja mig och tagit kontroll över hela grejen, men det är tungt för mig, säger Jemima Hicintuka.
LÄS MER: Jemima bakom kulisserna: "Som att Gällivare finns här"
Norrbottningen, som fick mycket beröm för sitt framträdande med reggaelåten "Is this love", tittar ner i golvet och skakar på huvudet. Trots att hon vet att hon borde vara glad.
– Det kändes bra och jag är väldigt glad över att folk röstar på mig och vill ha kvar mig. Men det är svårt att se att gruppen bara blir mindre och mindre, alla bara försvinner, säger hon.
Med fem deltagare kvar i tävlingen tycker Jemima att hon kommer i skymundan från sina konkurrenter som tagit mer plats utanför scenen. I Noah Gerstenfeld kände 18-åringen att hon hade hon en jämlike.
– Att se honom åka ut ger mig mindre hopp, han är den jag kunnat relatera till. Och alla andra är så jäkla grymma, det är helt otroligt, säger hon.
LÄS MER: Jemimas pappa: "Jag bara skakade"
Prestationsångesten och kraven gör att "hemska tankar jagar henne".
– Jag är bra på att glida in i karaktär och går upp på scenen och visar något jag inte känner. Jag är jätterädd och har jättemycket scenskräck, säger Jemima.
– Vi ser glada ut på tv och vi rör oss avslappnat men innerst inne dör vi. Vi är de mest osäkra människorna du kan träffa.
Men det gick väldigt bra i dag?
– Jag är ganska självkritisk. När jag tittar på mig själv tänker jag att det kunde ha gått bättre, men jag är tacksam över att det gick som det gick. Särskilt med tanke på klackarna jag hade (skratt). Jag hade dessutom fel storlek, skorna var för små.
Det var Jemimas pappa Alois Ndikumana som valt hennes låt under fredagen och han fanns vid hennes sida hela kvällen.
– Jag gillade mitt framträdande. Det var kul att ha farsan här och fick positiv energi av honom. Det är därför jag inte har haft panik och springer omkring ”aaaah”.