I Kulturens hus ödsliga stora sal visar Jakob Hellman och Mattias Alkberg stor respekt för varandra, alldeles för stor respekt enligt turnéledare och bollplank Magnus Ekelund.
– Ni borde stångas mer och ge er på varandra, nu försöker ni bara följa varandras stämmor, konstaterar han.
Artisterna på scenen tar åt sig av kritiken och nästa gång låter det bättre. Under tre dagar befinner sig Hellman med sitt band i Kulturens hus för att fixa ljud, ljus och detaljer inför den kommande Sverigeturnén. Och – i det här fallet – repa med onsdagens gästartist.
– Det känns väldigt bra att kunna vara här några dagar i Luleå innan spelningen, i drömvärld skulle det vara så hela tiden. Men då hade vi nog varit tvungna att betala för att spela, berättar Jakob Hellman.
Vad är det som är så skönt?
– Det är skönt att hinna tänka på vad man ska göra, särskilt i början av turnén. Det finns tid för ljud och ljus och tänka på hur man ska möta publiken. Jag spelar inte så ofta så det kanske är extra viktigt för mig. Jag spelar på somrarna och sporadiska gig, men jag har inte varit på turné på ett tag.
Det kallas för en jubileumsturné (”mest för att locka folk”) och sätter fingret på att det faktiskt är 30 år sedan Jakob Hellmans första och hittills enda album ”… och stora havet” släpptes.
Sedan dess har han gjort två tidigare försök till offentliga framträdanden, senast 2010, men den riktiga efterlängtade återkomsten har dröjt. Frågorna kring uppföljare har snurrat i snart 30 år och på onsdagens turnépremiär i Luleå utlovas nya låtar blandat med de smått legendariska "... och stora havet"-verk.
–Jag hoppas att de nya låtarna ska konsolideras och att folk ska ta till sig dem, även om de kommer för att höra de gamla låtarna. Jag hoppas kunna ”kuppa” lite grann. Jag hoppas kunna säga hej till publiken lite öppnare än förut, jag känner mig på ett öppnare humör, jag tror att mitt prat kommer att hjälpa mig och antagligen publiken också, säger han.
Berätta om turnétiteln ”Äntligen borta – istället för 30 år: alltid”.
– ”Äntligen borta” är en skön titel tycker jag, den öppnar lite för mig. Det kan betyda ”hej, nu är jag här igen” – äntligen borta hemifrån, äntligen tillbaka hos er, äntligen på turné. Det kan också vara ”hej då – det här är sista”, det hoppas jag inte och tror inte.
Det öppnar för fler frågetecken ...
– Så länge de frågetecknen finns för mig kan folk gott få konka på dem också.
En längre intervju med Jakob Hellman kommer i veckans avsnitt av podcasten "Norrpodden".