Krönika: Schlagerfinalen, live från Köln

Sehr spass.

Jag tolkar tecknen, slutet är nära.

Ligger i en knögglig hotellsäng och schlagerrapporterar?

Stirrar på en hotellrumstavla som ser ut som två skinkor, nej en erotisch blomma?

I Köln.

16 maj 2011 06:00

Har kaskadspytt ned hela det här hotellrummet, alltså hela. Tapetserat väggarna med gammal rutten kebab från mitt innersta inre.

Detta i kombo med feberfrossa och kramper gjorde mig förhindrad att delta som åskådare i lördagkvällens Eurovisionfinal en timme bort i Düsseldorf. Kom bara till Köln, va, sedan tog det stopp.

Men det här känns mer bekant, jag ser humorn alltså.

Om du någonsin får chansen att ligga halvt medvetslös i en hotellsäng i Köln och titta på Eurovision song contest - GÖR DET!

Särskilt om du har en biljett till finalen i handen.

Extra särskilt om du vunnit en tävling och får bo på stadens finaste hotell där Tysklands största fotbollslag bor och frukosten är som i paradiset (fast du kan inte äta den) och folk ska pilla med ditt hår (fast det går inte för att du spyr som Linda Blair) och du hade tänkt klä ut sig till en hybrid av druga, robot, varulv och fladdermus, men niet.

Tänk att istället ligga med en kudde över huvudet och feberkvida till Italien, Litauen och Serbien och hoppas att allt ska gå över fort och bli tyst.

Men struntsamma, det var en ganska lam final, började bra men efter låt nummer elva ungefär så var det ganska tradigt ända fram till slutet.

Danny var fin! Med sin Saddotröja, åh Danny! Danny är snygg. Danny kan få vara med på teve alltid tycker jag.

Och haha tänk att Italien kom tvåa? Denna ylande introverta man som satt och blev hög på sig själv och sitt piano, otroligt. De vann faktiskt juryomröstningen. Men vi vann vår semifinal OCH slog Ryssland, vilket var det viktigaste. Och vi kom ju trea, vår femte tredjeplacering genom tiderna och bästa resultat sedan Perrelli gick och vann för sjutusen år sedan. Så man kanske slipper allt gnäll ett tag nu, på att vi suger häst.

Annars så gillade jag bäst: Grekland, Irland och Moldavien, och Spanien. Ty de hade energi, de var på topp. Åh, Spanien med en oförglömlig koreografi som man vill kunna, man vill det. Grekland med sitt drama, pyro, dansen, allt var så fint. Tyckte att Island var fina också, blev lite rörd, de pussade på varandra. Blev också rörd av Israels röstningsgubbe som sa att de var stolta över Dana International vilket som, och finalen hade behövt en Dana. Det var inte nog med divor, Ungerns Kati Wolf kunde ha varit den finaste divan men det var som att killar i tjugoårsåldern var årets divor istället, och en introvert flintis gubbe vid ett piano.

Jo, det var ganska många jag inte stod ut med, troligtvis beroende på febern och allt kräks i halsen men Tyskland? Hej en åmande kvinna med åmande kvinnor runt sig, någonstans en sång, långt borta. England sjabblade med nerverna, Frankrike likaså, synd på så fin projektion av himmel. Det var mycket som kändes oengagerat och hjärtlöst?

Men det var nog för att varken Cypern eller Dana var med, va.

Men vi kom trea i alla fall, nu kan Sadde pranca runt på Allsång på skamsen utan att skämmas. Intet ont kommer att hända Eric, han kommer kanske bli lite bortglömd en stund men om ett år är det ju dags igen, kanske för ett nummer med brinnande ringar och motorcyklar? Hade varit snyggt.

Skriver annars på mitt egna bidrag nu, nästa år ska jag fan vara med. Ska stå där utklädd till en brinnande buske och sjunga om Jesus eller nåt. Så ska jag undvika att äta gatuköksmat om jag mot förmodan får chansen att se finalen igen.

Ja, nej det är inte lätt. Eurovision song ångest contest kräver att nerverna och kroppen är på topp, annars blir den lätt en ganska obehaglig upplevelse.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Stina Kajaso