Anna Widén bor med sin familj i den så kallade Ängesbygården på Sandgatan sedan 1996. Familjen har ett vanligt hyreskontrakt och inte ett så kallat rivningskontrakt. Kommunens planer på att riva ett flertal fastigheter i Svartöstan känner hon till sedan tidigare.
– Det får inte riva, det går jag inte med på. Det behövs sådana här bostäder, man kan inte riva så här fina gamla bostadshus, säger hon och hänvisar till att Svartöstan där till är klassat som riksintresse för kulturmiljö.
Anna Widén har tidigare försökt att få köpa fastigheten av kommunen, men fått blankt nej. Kommunen, säger hon, hänvisar till att det är detaljplanerat för grönområde och att det i så fall måste ändas, vilket SSAB säger nej till per automatik.
– Jag tror inte det stämmer att SSAB säger nej per automatik. Men även om vi inte skulle få bo kvar så får husen inte rivas, de har ett historiskt värde för Svartöstan som kåkstad. Det här huset som byggdes 1898 är med Blackis porten in till Svartöstan. Visst måste huset underhållas men som hyresgäster kräver vi inga stora renoveringar.
Att riva hus när det dessutom råder bostadsbrist har Anna Widén ingen som helst förståelse för.
– Det känns korkat. Det är många som vill bo i både Luleå och Svartöstan.
Områdets intresseförening har försökt att få till en träff med kommunen för en medborgardialog med syftet att detaljplanen ska ses över.