Vi skriver avsiktligt "växte", för av prakten i dikesrenarna återstår nu bara några få exemplar. En slåttermaskin mejade ner de flesta under natten till måndagen.
Ingrid Hjelm är riktigt arg. I tolv år har hon haft stuga i Sinksundet, i tolv år har hon glatts tillsammans med sina grannar åt prakten i dikesrenarna på väg ner till hennes avtagsväg.
Men denna sommar varade inte glädjen länge.
– Jag tvekar inte att kalla det ett grovt miljöbrott, säger hon när hon söker efter åtminstone några plantor som klarat slåtterkniven.
– Förut har man åtminstone väntat till i augusti med att slå den här dikesrenen och då har ju blommorna hunnit blomma och fröa av sig.
Hon är inte glad på Trafikverket, men det visar sig att inte är det statliga verket som missat. Bensbyvägen, väg 596, är en kommunal angelägenhet.
Trafikverket har en policy vad rör artrika vägkanter. När verket gör upphandlingar om slåtter i vägkanter och diken märker man ut de artika vägkanterna och påpekar att där ska entreprenörerna inte slå.
Niklas Öman på tekniska kontoret misstänker att det gjorts ett misstag. Luleå kommun har liknande policy som Trafikverket: man vill spara artrika vägkanter och sällsynta och fridlysta blommor.
– Vi brukar klippa senare utefter Bensbyvägen, säger han.
Ingrid Hjelm har arbetat som veterinär i Pajala och Luleå, men köpte när hon blev pensionär stugan vid Sinksundet. Hon är inte tröstad av beskedet att någon gjort ett misstag.
– Hela diket var lila, säger hon med saknad i rösten.