Eveline Wikström bjuder på nybakad äppelkaka och doften av kaffe sprider sig i samlingslokalen, som de kallar för sitt vardagsrum. Många minnen och samtalsämnen avhandlas under fikastunden, men när kortspelet drar igång är det full koncentration. Det gäller att hålla koll på alla reglerna. Och blir det fel, ja då ger det upphov till ett gott skratt.
– Egentligen är det strängt förbjudet att prata när man spelar, man ska inte säga ett enda ljud. Men det där är olika för varje canastagrupp, vi har det inte så, säger Berit Hortlund.
– Vi pratar och skrattar, säger Eivor Hjärpe.
Det började med en handskriven lapp på receptionsdisken. Vill någon spela canasta, undrade Berit Hortlund, som var nyinflyttad på Bergnäsets trygghetsboende. Hon hade bekantat sig med kortspelet sedan tidigare och var sugen på att spela – nu behövde hon bara spelkamrater.
Eveline Wikström, Barbro Westin, Eivor Hjärpe och Ingrid Åström nappade på förslaget och canastagruppen var bildad. Sedan i höstas har de träffats varje söndagskväll för att spela tillsammans. På köpet har de lärt känna varandra och fått nya vänner.
– Spelkvällarna är heliga för oss, säger Eveline Wikström.
– Det är Berit som har lärt oss amatörer. Jag hade ingen aning om vad korten ens hette, men nu har vi blivit så proffsiga. Hon är en bra pedagog, fortsätter hon.
Berit Hortlund erkänner att hon funderade på hur det egentligen skulle gå, med fyra som aldrig hade spelat förr.
Reglerna är nämligen inte helt enkla.
– Men de har blivit jätteduktiga. Det är väldigt svårt men jätteroligt. Man använder tre eller fyra kortlekar och spelar mot varandra två och två. Det handlar om att få canaster och stegar, och den som har flest poäng vinner. Vi brukar hålla på från halv sex till halv elva på kvällen, säger Berit Hortlund.
– Ibland ännu senare, säger Eveline Wikström.
Emellanåt tar de paus för kaffe, fika eller smörgåsar. Ibland blir det även något glas rödvin. Och så en hel del samtal förstås, vilket är en stor del av nöjet med söndagskvällarna.
Hur är det att ha fått nya vänner genom ett kortspel?
– Det är jättebra. Det är trevligt och blir en samvaro, säger Eivor Hjärpe.
– Ja det är nästan det bästa vi har här. Det är ett fritidsnöje, det är väldigt roligt, säger Ingrid Åström.
Dessutom finns det ytterligare en fördel:
– Det håller hjärnan igång, man får både räkna och fundera, säger Eveline Wikström.
De bor alla i varsina två- eller trerummare på Bergnäsets trygghetsboende, ett vanligt hyreshus för de som fyllt 65 år.
– Det är jättefina och stora lägenheter, med väldigt bra standard, säger Berit Hortlund.
– Och en fin inglasad balkong, säger Eveline Wikström.
Närheten till apotek, hälsocentral, busshållplats och pizzeria är ett stort plus, tycker de. Dessutom finns tvättstuga, samlingslokal och bastu i samma hus, och naturen bara runt husknuten.
– När jag skulle göra mig av med mitt hus sa jag att jag gör vad som helst, jag ska till Bergnäset. Då hade det inte ens börjat bygga här så jag skrev upp mig på en lista, säger Eveline Wikström som snart har bott där i ett år.
– Varje gång jag kommer in här blir jag nästan andaktsfull, tänk att jag får bo här. Jag älskar min lägenhet, aldrig att jag flyttar härifrån, säger hon.
Den sociala biten är något de alla uppskattar, och sällskap finns alltid nära tillhands för den som önskar.
– Känslan är att man inte är ensam. Vill man ha vänner här så får man det, säger Berit Hortlund.
Detta är en native-annons som är köpt av ett företag.