Alma och Johan Arvid Hurtig – Gunillas farmor och farfar.
Gunilla Stenlund är barnbarn till Johan Arvid Hurtig. Mannen som startade Luleås första busslinje för 100 år sedan och som sådde fröet till vad som idag är Luleå Lokaltrafik. Men allt hade kunnat ta en annan riktning menar barnbarnet.
– När min farfar pensionerade sig reflekterade han över sin karriär och sa att han nog borde ha blivit bonde istället. Han gillade att odla, berättar Gunilla och ler åt minnet.
Valet att starta busslinjen kom att prägla hela familjen. Det blir tydligt när Gunilla visar gamla foton från LLT:s historia. ”Det där är min farfar, där är farfars bror, min pappa, min farmor, min farbror”, säger hon medan hon pekar på de gamla svartvita bilderna.
– Min farfar Arvid kom från Söderköping men flyttade norrut när han träffade kärleken, min farmor Alma. De träffades när han gjorde sin militärtjänst, berättar Gunilla.
Johan Arvid Hurtig lät bygga om en Maxwell-lastbil han tidigare haft som arbetsfordon och våren 1923 var bussverksamheten igång. En träkaross på lastbilsflaket gjorde det möjligt att transportera åtta passagerare i fordonet som blev Luleås första buss.
– Farfar berättade om hur han frös den första vintern, det var ju ingen värme i bussen, men det lyckades han lösa genom en verkstad till kommande vintersäsong, berättar Gunilla och fortsätter:
– När den första bussen hade gjort sitt blev själva träkarossen till en tvättstuga som under många årtionden fanns i Svartöstaden.
Martin Hurtig tog över som ägare av bussbolaget år 1955.
Gunilla berättar att Johan Arvid Hurtigs verksamhet växte med åren och kom att engagera hela familjen. Hans fru Alma blev beviljad trafiktillstånd 30 december 1933 med buss BD 212 och körde sträckan Lövskär-Centrum, samt en del beställningstrafik. Senare involverades även deras barn i bolaget. En av sönerna, som råkar vara Gunillas pappa Martin Hurtig, tog över som ägare av bussbolaget år 1955.
– Kontoret var hemma hos oss på den tiden. Det var ett himla rännande hemma och där sprang jag runt i pyjamas och fingrade på viktiga saker, berättar Gunilla.
År 1967 började Gunilla själv att arbeta som kassaräknare och från 1972 som lönehandläggare inom bolaget och hennes man sedan 58 år, Åke Stenlund, var bussförare under närmare 35 år. Idag är de båda pensionärer men de har många minnen från tiden inom bussbolaget, som från början gick under namnet Hurtigs Omnibuss och som senare blev Luleå Lokaltrafik.
"Jag är stolt över min farfar, tänk att det var han som startade allt", säger Gunilla
– När jag började fanns inget varmgarage för bussarna. Jag gick nattvakt och startade igång bussarna så att de skulle bli varma i tid för avfärd på morgonen, och vi körde med sommardäck året runt, berättar Åke och fortsätter:
– Något annat jag minns väl var när Sverige gick över till högertrafik 1967, då fick jag köra ner bussarna till Örnsköldsvik där de byggdes om, dörrarna skulle ju byta sida.
Som bussförare på 60- och 70-talet kunde fler sysslor ingå i förarjobbet. Åke var ”förare 19” och körde för det mesta linjen mellan centrum och Lövskär och centrum och Karlsvik.
– Jag körde mjölkflaskor till mejeriet, de kom från bönderna på Hindersön och jag var även tidnings- och postbud till de som bodde i Lövskär, på Hindersön och Altappen, berättar han.
Gunilla Stenlund visar foton och dokument som sparats, bland annat turlista och ordningsföreskrifter för chaufförer och konduktörer.
Hemma hos Gunilla och Åke finns en gedigen samling av tidningsurklipp och bilder om bussbolagets historia. Det faktum att LLT, som grundades av Gunillas farfar, nu firar 100 år är något som värmer hennes hjärta.
– Jag är stolt över min farfar, tänk att det var han som startade allt. Sen funderar jag ibland på hur det blivit om han blev bonde istället, säger Gunilla och skrattar.
