2014 fick Elin Lång ett krampanfall när hon var inlagd på BB, hon föll till golvet och fick två blödningar i huvudet, samt en skallfraktur.
Det var 2013 som Elin Lång i Luleå fick sitt första barn. Elin har diabetes, vilket ökar risken för att drabbas av havandeskapsförgiftning. I vecka 36 var hon på en rutinkontroll och barnmorskan lade märke till att hon hade högt blodtryck.
– De ville lägga in mig över natten för observation. På morgonen när jag skulle gå till frukosten fick jag ett krampanfall och föll till golvet. Jag fick en skallfraktur och två blödningar i huvudet, säger Elin Lång.
Elin flögs akut till Umeå där hon sövdes ner. Där hölls hon i koma i två och en halv vecka. Hennes minne återvänder inte förrän hennes barn är tre veckor gammalt och de flygs tillbaka till Luleå.
– Jag kommer inte ihåg så mycket. Men det var fruktansvärt för barnets pappa och mina anhöriga, de var jätteoroliga under den här tiden, säger Elin.
Hon har fortfarande inte återhämtat sig efter smällen mot huvudet. Hennes försäkringsbolag har konstaterat att hennes hjärnförmåga är nedsatt med åtta procent.
– Jag har inte samma kapacitet som tidigare. Jag blir fort trött, kan inte hålla fokus, är lättdistraherad och allmänt känsligare än jag var innan, säger Elin.
Elin Lång fortsätter kämpa sig tillbaka efter den andra traumatiska förlossningen. I dag äter hon medicin för att kompensera för hypofysens underproduktion av hormon.
Det tog sex år innan hon och hennes man bestämde sig för att våga skaffa ett barn till. Graviditeten löpte på som den skulle fram till vecka 32, då hamnade hon på sjukhus igen.
– De ville lägga in mig efter en rutinkontroll, då de såg att mina leverprover inte var bra. De bad mig packa en väska för en natt, säger hon.
Men det skulle ta nästan en månad innan hon var hemma igen. Bara några dagar efter att Elin lagts in, den 14 april blev det kejsarsnitt.
– Jag är livrädd för att bli opererad, så känslomässigt har det varit väldigt påfrestande alltihop. Men det gick bra i alla fall och dagen efter mådde jag helt okej, säger hon.
Men den 15 april började Elin må allt sämre. Hon var extremt trött och reagerade själv på sitt låga blodtryck.
– Jag brukar alltid ligga lite högre i blodtryck, jag är en "högtryckare". Men nu var det lågt och sköterskan tyckte det var bra, men jag sa att det är något som inte stämmer.
– Jag hade obeskrivligt ont i magen och kände hur det liksom bubblade och sipprade i magen. När barnmorskan tryckte på magen för att kontrollera att livmodern drog ihop sig, gjorde det jätteont, säger Elin.
Fenix föddes i vecka 32 på grund av att Elin Lång åter igen drabbades av havandeskapsförgiftning.
Under det här dygnet försökte Elin gång på gång påtala att hon inte mådde bra, att det var något som var fel och att hon ville bli ordentligt undersökt. På morgonen den 16 april var hennes blodvärde nere på 60. Det blev akut operation.
– Jag hade två liter koagulerat blod i buken. Men det tar inte slut där. På grund av att mina organ inte fått tillräckligt med syre i samband med den inre blödningen, fick jag en skada på hypofysen, säger Elin.
När hon vaknade på morgonen den 18 april såg hon ingenting, allt var suddigt. Hon hade drabbats av något som heter Sheehans syndrom, en mycket sälltsynt komplikation.
Med hjälp av en spruta i vardera ögat fick hon tillbaka synen. Men hennes hypofys är inte återställd.
– Det är svårt att förklara vilken känslomässig berg-och-dalbana de här dygnen var för mig. Jag är så otroligt besviken på vården över att det gick åt skogen igen. De borde ha lyssnat på mig efter snittet, när jag sa att det var något som var fel i min mage, säger Elin Lång.
Elin Lång vill uppmana andra kvinnor att kräva att bli lyssnade på av sjukvården.
Region Norrbotten har bland annat själva konstaterat att det var en oerfaren underläkare som undersökte Elin första gången man sökte en inre blödning. Den hittades inte då.
– Hade de upptäckt blödningen tidigare så är det inte säkert att jag fått Sheehans. Det viktigaste för mig är såklart att mina barn mår bra, men jag har farit extremt illa i samband med båda mina förlossningar, säger Elin Lång.
Hon anser inte att vårdpersonalen borde ha tillåtit henne att vara uppe och gå den gången då hon föll. Och den här gången har regionen bett Elin om ursäkt för att hon inte behandlades på ett korrekt sätt.
– Nu inväntar jag Ivo-utredningen, sen får jag se om jag får ut någon ersättning från patientförsäkringen. Men även om jag får det så är det bara plåster på såren. Jag hade mycket hellre varit utan de här erfarenheterna, säger Elin.
Det är en sorg för Elin Lång att hon inte kunnat starta relationen till hennes två barn på ett normalt sätt.
Hon hoppas att ingen annan kvinna ska behöva gå igenom det hon har gjort.
– Jag har alltid drömt om att ha tre barn, men jag kommer definitivt inte skaffa några fler, säger Elin.