Forskare och företag i Ryssland och USA talar alltmer om en gemensam månbas. Nasa, USA:s federala luft- och rymdfartsmyndighet, planerar att föra människor till Mars före 2040. Nyligen fick dessutom Moon Express som första företag någonsin tillstånd att resa till månen.
Med allt från terrorism till torka och svält råder det ingen händelsebrist på jorden. Ändå verkar rymdens dragningskraft växa sig allt starkare.
Värdet av att visa framsteg kan vara särskilt stort när tillvaron är hård. Det kan erbjuda en känsla av att vara delaktig i ett stort och ärorikt projekt.
Motsägelsefullt nog är det något djupt mänskligt som ligger bakom vår strävan att lämna vår egen planet. Viljan att nå längre, att utforska och undersöka och att lägga nya horisonter till de gamla är ett av våra mest kännetecknande drag. Det gjorde att vi spred oss över hela vår planet, till såväl varma som kalla områden.
När vi väl hade korsat oceanerna och erövrat luften var det självklart att vi skulle vidare. Och det gick snabbt. Efter att bröderna Wilbur och Orville Wrights första kontrollerade flygning med en motordriven flygmaskin 1903 dröjde det bara årtionden innan Jurij Gagarin som första människa sändes ut i rymden. I juli 1969 sattes för första gången mänskliga fötter ned på en annan himlakropp. Apollo 11 hade tagit Neil Armstrong och Buzz Aldrin till månen.
Till denna dag är det enbart USA:s, Sovjets och Kinas rymdfartsmyndigheter som har mjuklandat på månen. Snart får de sällskap i historieböckerna av Moon Express. Det amerikanska, privatägda företaget har som mål att utvinna naturresurser i rymden för ekonomisk vinning.
Som alltid är det en salig blandning av motiverande faktorer som spelar in. Möjligheten att göra vinst, strävan att se mer och lära oss mer, och givetvis det allmänt mänskliga ”för att vi kan” i kombination med barnslig förtjusning över att göra något som aldrig har gjorts tidigare.
Att vi fortsätter att söka längre och längre bort är naturligt, men också viktigt. Det bejakar de bästa sidorna av den mänskliga naturen: strävsamhet, genialitet och visionärt problemlösande. Måhända är det därför också extra viktigt att vi i en tid då vi ser mycket av människans allra sämsta och mest barbariska sidor påminns om vad vi kan uppnå när vi anstränger oss. Därigenom får vi också något att personligen sträva efter.
Förhoppningsvis kommer de nya rymdäventyren fånga många ungas fantasier för lång tid framöver.