Zlatan får tjäna pengar för att han gör mål. Det uttryckte Dagens industris
ledarskribent Torun Nilsson, när hon deltog i ett panelsamtal om Patrick Krasséns bok ”Den nödvändiga vinsten” (Timbro).
Människor måste förstå vad folk gör för att tjäna pengar, menade Nilsson och förklarade att det i välfärds-sektorns fall, jämfört med fotbollsstjärnornas, är svårare att se vad företagarna gör för att lyckas gå med vinst. Då är det lätt att blanda ihop verksamheten med girighet.
Och troligtvis är det så en stor del av skepsisen en del av svenskarna känner mot vinst inom välfärdsföretag ska förstås. När det kommer till skolan och äldreomsorgen tycks begreppet vinst ha kommit att bli synonymt med girighet.
Vad det av vänstern förvanskade vinstbegreppet egentligen innebär förklaras i ”Den nödvändiga vinsten”. Det kan påpekas att boken är den sortens hårda redogörelse, vilken borgerlig-heten ofta har sagts förlora på i jämförelse med vänsterns böjliga känsloargument. Likväl ger boken en tydlig uppställning, som förhoppningsvis kan bidra till en mer saklig debatt.
Vinst innebär att en verksamhet går med överskott. Det kan sparas, investeras eller delas ut. Motsatsen till vinst är förlust – och det kan nog alla vara överens om är betydligt sämre än att företagare som har lyckats effektivi-sera en verksamhet antingen återin-vesterar eller låter ägarna som gjort en insats få utdelning. Vad de företag som går med vinst gör är att de har hittat ett smartare sätt att skjuta bollen i mål.
När politiker vill styra hur vinsten fördelas riskerar de att hämma före-tagets möjlighet till långsiktig verksamhet. Till exempel kan det finnas en poäng i att inte återinvestera all vinst, då det senare kan komma oförutsedda utgifter då man behöver kunna använda pengarna. Den sortens beslut måste ligga hos företagen.
Politikerna bör lägga sin energi på att ta verkligt ansvar, i stället för att utnyttja människors oro för girighet. Särskilt kommunpolitiker kan göra mycket för att höja ribban för kvalitet i skola och äldreomsorg. Dagens samhälles chefredaktör Mats Edman har uppmärksammat att dåliga upphandlingar kostar betydligt mer än de vinstsummor som hörs i debatten. Det bör välfärdsfrågan handla om. Men i stället förs en känslostyrd debatt byggd på felaktiga antaganden som riskerar att inskränka den fria företagsamheten och dra undan mattan för människors valfrihet.