Trots att de flesta skulle vilja bo i villa driver politiker av alla kulörer på för att göra villaboendet till en allt mer exklusiv boendeform för ett litet utvalt fåtal. Den växande skillnaden mellan efterfrågan och utbud, mellan medborgarnas uppfattningar och de politiska besluten visar att vare sig marknaden eller demokratin fungerar särskilt väl på bostadsbyggandets område.
Enligt en undersökning från Kantar/Sifo från förra året uppgav en tredjedel villa som förstahandsalternativet när de tillfrågades om vilket boende de föredrar om de inte måste ta hänsyn till arbete eller pengar. Det kan jämföras med lägenhet i storstad som endast utgjorde förstahandsalternativ för tolv procent av de tillfrågade.
Trots detta utgörs endast en bråkdel av de nyproducerade bostäderna i Sverige av småhus. 2014 var andelen 27 procent. Detta kan jämföras med de tätbefolkade länderna Belgien och Danmark där andelen småhus samma år utgjorde 44 respektive 51 procent av nyproduktionen. Det är således inte brist på byggbar mark som är förklaringen till varför byggandet går på tvärs med svenskarnas önskemål.
Även när det gäller upplåtelseform befinner sig politiken på kollisionskurs med medborgarna. Enligt en undersökning från Boverket vill 67 procent äga sin bostad, medan endast 12 procent föredrar att hyra. Likväl är det byggandet av hyresrätter som har blivit mantra bland politiker av skilda kulörer. Medan medborgarna vill bo i småhus som de själva äger driver politiker, stadsbyggnadskontor och stora byggherrar på för att pressa in dem i flerfamiljshus och hyreskaserner som få efterfrågar.
Men inte nog med att det produceras fel sorts bostäder; den befintliga villabebyggelsen är också hotad. Runtom i Sverige pågår den så kallade ”villaomvandlingen”. Den innebär att kommuner ändrar detaljplaner för villa- och trädgårdsstäder för att kunna riva villor och ersätta dem med lägenhetshus. Istället för att möjliggöra byggande av den typ av bostäder som människor efterfrågar, så att villaboendet blir möjligt för fler, håller politiker och byggherrar i den fartblinda förtätningens namn på att förstöra de mest uppskattade av de befintliga boendemiljöerna.
En gång i tiden var den politiska högern och vänstern förenade i sin strävan att möjliggöra för medborgarna att bo i egna hus. Socialdemokraterna ville befria arbetarna ur ”hyresslaveriet” och högern ville stärka arbetarklassens ansvarskänsla genom ”ägardemokrati”. Egnahemsrörelsen var en vision om att även arbetarklassen skulle ha möjlighet att bo på ett sätt som tidigare varit förbehållet de mest välbeställda. I dag betingar egnahemsvillorna mångmiljonbelopp, eftersom utbudet är så begränsat.
Sverige saknar inte byggbar mark. Skulle marknaden och demokratin fungera skulle det också byggas den typ av bostäder som medborgarna, inte byggbolagen och politikerna, efterfrågar. Sverige håller på att upprepa miljonprogrammens misstag, trots att nästan ingen efterfrågar de bostäder som byggs. Det är hög tid att återupprätta egnahemsrörelsens ideal och bygga det som folk vill ha.