Försvarsförhandlingarna har satt igång och det går bara att hoppas att samtalen i riksdagens stängda rum är mer resonliga än den budgivningslek som visas upp i medierna.
Över kommande period från och med 2016 fram till 2020 behöver Försvarsmakten 16 miljarder kronor extra samt ytterligare 15 miljarder för att klara nya materielinköp, vilka redan fått skjutas upp.
Regeringen började med att lägga ett skambud på två miljarder kronor extra till försvaret över fyra år. Det höjdes sedan till drygt sex miljarder. I själva verket innebär det bara strax över fyra miljarder mer, på grund av att Försvarsmakten drabbas av regeringens höjning av arbetsgivaravgifterna för unga och av höjda hyror för Fortifikationsverket. Regeringen ger med ena handen och tar tillbaka med den andra. Och vad regeringen föreslagit för hela perioden är alltså vad som minst skulle behövas under ett år.
Så i tisdags bjöd Moderaterna över regeringens bud och presenterade en satsning på 10 miljarder över perioden. På onsdagen var det Folkpartiets tur att trumfa genom att föreslå 18 miljarder extra. Högstbjudande politiker hoppas antagligen vinna väljarnas förtroende i försvarsfrågan. I dagsläget matchar emellertid inte ens FP:s miljarder Försvarsmaktens beräkningar av vad det kostar att leva upp till den förmåga som politikerna vill se – men uppenbarligen inte betala för.
Utspelen saknar förankring och förståelse för vad som krävs. Trovärdigheten förstärks inte heller av att de partier som för närvarande är i opposition under sin regeringstid gjorde stora missbedömningar i försvarsfrågan. Socialdemokraterna bekräftar i sin tur nu också bilden av att det är lätt att skrika högt i opposition och svårare att leverera i regeringsställning.
Det vore ärligare om politikerna, i stället för att utge sig för att komma med satsningar, svarade på vilka kapaciteter i försvaret som ska bort. Vilken del av Sverige ska inte försvaras? För det är vad en underfinansiering i praktiken innebär.
Istället har försvarsministern exempelvis kommit med utspel om att stationera soldater på Gotland, men om pengarna sedan inte räcker till övningsverksamhet blir det poänglöst. De nya ubåtsköpen som presenterades i veckan framhölls också som en del i regeringens försvarssatsning, men utgör en enskildhet när försvaret genomgående framförallt behöver förstärkas på en grundläggande nivå – något som redan borde ha skett.
Säkerhetsläget har försämrats. Säpos rapport på onsdagen om det ökade ryska spionaget mot Sverige förtydligar vidare att situationen har förändrats på allvar. Fokus för försvarssamtalen borde således inte vara hur mycket varje parti vill ”satsa” – utan vad det riskerar att kosta om en hållbar finansiering av försvaret uteblir.