Situationen ser i stort likadan ut för Norrbotten. Här klaras 12 procent av i ett genomsnitt för åren 2009 till 2013. Men det har blivit sämre med åren i Norrbotten. 2010 var uppklarningsprocenten 17 procent, 2011 15 procent, 2012 12 procent och 2013 endast 9 procent.
Bäst i landet är Värmland, där uppklarningsprocenten i genomsnitt var 20 procent, och 2013 hela 48 procent.
Varför är inte Norrbotten minst lika bra som Värmland?
Redan för 35 år sedan förbjöds barnaga som en uppfostringsmetod. Trots det utgör barnmisshandel inom familjen fortfarande ett vanligt förekommande samhällsproblem. 2009 anmäldes 2 195 fall av misshandel till polisen, 2013 var den siffran 3 261. Mörkertalet är stort eftersom många barn inte anmäler att de blivit utsatta för våld av en närstående. Och även när de anmäler brotten så blir de inte trodda av det omgivande samhället, som den här tjejen berättar om från rapporten "Våld mot barn":
"Under hela min uppväxt har min mamma och pappa misshandlat mig men
jag har inte vågat säga något till någon. Till slut hjälpte min bästa kompis
mamma mig att göra en anmälan till soc. När jag åkte till soc mötte jag
mamma, pappa, min mormor och soc. Ingen var med mig. Alla var mot
mig. Jag får ingen hjälp. Jag ska försöka kämpa men jag vet inte hur jag
ska orka.
"Tjej, 14 år". Det finns många sådana berättelser i rapporten.
Ett barn som i sina första levnadsår får uppleva detta trauma som att bli misshandlad av en mamma och/eller pappa, det sätter naturligtvis sina spår för framtiden. Undersökningar visar att sådana barn i vuxen ålder har lättare att lösa konflikter med våld än barn som haft en trygg och säker uppväxt.
Sverige har skrivit under FN:s barnkonvention där det står att "varje barn har rätt till skydd från våld och andra övergrepp". Men varför läggs då nio av tio anmälningar om misshandel mot barn ned? Varför anstränger sig inte rättsmyndigheterna och de sociala myndigheterna mera för att försöka få upp uppklarningssiffrorna? Varför tar samhället så lätt på den här typen av brott. Det handlar ju om personer som är sårbara och som inte kan föra sin egen talan på ett professionellt sätt.
Samhället får inte svika dem!
Det är en skam att så sker i dag!
Vad säger socialtjänsten, polisen, åklagare och andra aktörer i Norrbotten? Kan ni försvara att bara nio procent av brotten klarades upp förra året?