Det uppmärksammade försöket med så kallad basinkomst i Finland är sedan årsskiftet till ända. Under två år fick 2 000 personer en skattefri inkomst på 560 euro, utan några motkrav. Sammanställning och utvärdering av alla data kommer att ta lång tid, men ett första preliminärt resultat presenterades den 8 februari.
Det finns olika idéer om hur en basinkomst bör utformas, till exempel om den ska delas ut till alla eller bara till arbetslösa. Experimentet i Finland gjordes enligt den senare modellen. Utöver basinkomsten kunde deltagarna dessutom fortsätta ansöka om och få exempelvis bostads- och arbetslöshetsbidrag. De fick dessutom tjäna hur mycket pengar som helst utan att förlora basinkomsten.
Vissa förespråkare för basinkomst menar att en villkorslös inkomst ger människor den frihet och trygghet som krävs för att de till exempel ska våga starta egna företag eller arbeta på annat sätt, trots att de inte behöver. De första resultaten från försöket visar dock inga indikationer på detta. Gruppen som fått basinkomst arbetade inte mer än kontrollgruppen utan basinkomst. Däremot säger sig en större andel av basinkomsttagarna tro på sin egen förmåga att få ett jobb i framtiden – det behöver dock inte säga något om huruvida de faktiskt skulle kunna få eller ta ett arbete.
Det mest intressanta ur ett samhällsperspektiv är dock inte hur det påverkar människor som redan är arbetslösa. Frågan är i stället hur många av dem som arbetar, och kanske inte är särskilt nöjda med sina arbetsuppgifter, som skulle sluta jobba och i stället leva på basinkomst. Hela systemet hänger i sådana fall på att tillräckligt många stannar i arbete för att kunna försörja basinkomsttagarna.
För det är just försörjning det handlar om – vissa betalar, inte bara för de som inte kan, utan också för dem som inte vill tjäna egna pengar. Däri ligger det grundläggande principiella felet med basinkomst. De som betalar till bidragssystemet vill rimligen att pengarna bara går till människor som inte förmår tjäna egna. Det nuvarande svenska bidragssystemet är inte perfekt ur den aspekten – det går att fuska – men trots det finns alltid tryggheten i att de som tar emot bidrag måste ge en motprestation eller åtminstone visa sig behövande för att få det.
Även om basinkomsttagarna i försöket i Finland antagligen inte hade börjat arbeta i större utsträckning ändå är det i vilket fall viktigt att kraven på motprestation finns där. Om inte för de arbetslösa så för de skattebetalande försörjarnas viljas skull.