Varför ser man inte den lilla människan?
Georg Sundström.
Foto: Ingela Rasimus
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
oförskämt illa. Han vill bo kvar hemma i Valvträsk, men vid socialförvaltningen i Boden vill man rycka upp hans rötter och placera honom på Norrgården i en lägenhet för särskilt boende. Det är nämligen enklast så, tycker man. Ja, för personalen och förvaltningen är det det, förstås. Personen Georg Sundström
verkar inte vara lika viktig. Det är inte alltid man inom den
stora byråkratiska organisationen ser den lille enskilde
människan - eller ens försöker titta åt hans eller hennes håll. Helt utan hjälp
Georg Sundström hade hemtjänst fem gånger per dygn före en sjukhusvistelse för ett knappt år sedan. Därefter bodde han hos en dotter i Borås och hon skötte honom. När han återvände till Valvträsk i juli och begärde hjälp igen så gjordes bedömningen att den nu skulle behövas åtta gånger per dygn. Trots att dottern erbjöd sig att täcka upp tillkommande behov så sa förvaltningen ändå nej till samma vård som före sjukhusvistelsen. Ansökan avslogs och Georg Sundström erbjöds plats på Å-gården. Så småningom lämnades en ny ansökan in med hemhjälp två gånger om dagen och dusch två gånger i veckan, hälften mot tidigare insatser, och då accepterades den till sist. Men under en hel månad lämnades Sundström vind för våg utan minsta hjälp! Man har alltså pressat 98-årige
Georg Sundström och hans anhöriga till det yttersta för att slippa fortsätta med den tidigare hjälpen. Det är rent förfärligt och ingenting någon kan vara stolt över. Och vad leder det i andra fall till när gamla människor vill
stanna kvar i sin hemmiljö så länge som möjligt? Stark kritik
Nu har länsstyrelsen granskat det här fallet. Det är inget vackert yttrande ur socialtjänstens synvinkel. Socialdirektör Berit Sunnerö poängterar att insatser ska genomföras i samförstånd med den hjälpbehövande och att frivillighet och självbestämmande ska vara
vägledande. "Länsstyrelsen anser att nämnden borde övervägt att i ett tidigare skede beakta Georg Sundströms önskemål att få hjälp av hemtjänsten och/eller beviljat hemtjänst i avvaktan på verkställighet av särskilt
boende efter dom. Länsstyrelsen vill även framhålla vikten av att nämnden försöker underlätta för anhöriga som vårdar närstående att erbjuda dem stöd och avlastning i olika former." Det Berit Sunnerö skriver är självklarheter, men varför insåg man inte det i Boden i ett tidigt skede? Var fanns känslan för den enskilde och hans önskemål egentligen? Lundberg med blåslampa
Förre riksdagsmannen Sven Lundberg (s) i Degerbäcken i Boden har engagerat sig hårt i det här fallet. Han har jagat
politiker och tjänstemän med blåslampan och försökt få dem att inse att behandlingen av
Georg Sundström varit
fullständigt oacceptabel. Och det har han också haft helt rätt i. Jag ser att förvaltningen också har lagt in kostnader för restider till Valvträsk och ägnat sig åt kamerala krumelurer i stället
för att se till den enskildes
bästa. Biståndsprövare ska väl ändå inte springa runt med
räknedosor i näven? Och oavsett var man bor i en kommun har man rätt till att få samma hjälp. Det är utmärkt att man från länsstyrelsens sida tagit
ansvariga vid socialförvaltningen och socialnämndens ledamöter i Boden i örat och vridit om trekvarts varv. Det är ändå en lindrig behandling. Den här kritiken borde i alla fall leda till att man i framtiden försöker se till den enskildes bästa i första hand och försöka ordna det på bästa sätt för denne. Luleå processar
Men vad säger man om ett fall i Luleå där en 81-årig kvinna först tackade nej till en plats i äldreboende, men sedan
ångrade sig. Då sa förvaltningen plötsligt tvärt nej och hävdade att hennes hälsotillstånd hade förbättrats väsentligt … Det luktade prestige lång väg. Kvinnan överklagade och länsrätten upphävde också
kommunens beslut. Men nu går Luleå kommun ändå vidare och överklagar det beslutet till
kammarrätten! Vad håller man på med egentligen? Ska man verkligen hålla på att processa med en 81-åring i en sådan här fråga? Det borde finnas viktigare uppgifter. Kika fram bakom gardinerna
Sitter man med mörka glasögon på socialförvaltningen för att slippa se människan och verkligheten utanför det väl tillbommade förvaltningshuset i Luleå? Nog verkar det som om man tar strid för att vinna en match som det har gått prestige i. Tänk
vilken seger om man tvålar till en 81-årig kvinna i behov av stöd, sätter henne på plats
sedan hon först tackat nej till hjälp och ser till att hon får ett sämre liv och svårare att klara sig själv! Ta och kika fram bakom gardinerna och upptäck människorna! I 69 av 98 fall som länsstyrelsen drivit mot kommuner i länet har länsrätten dömt ut sanktionsavgifter sedan beslut inte blivit verkställda när det gällt främst personer som skulle ha fått särskilt boende. Visst, men vad hjälper böter dem som behöver platserna? Börja se på de här frågorna med större allvar!