Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Edward Heath har AVlidit. Han var brittisk konservativ regeringschef 1970?1974. Det har gått lång tid sedan dess, och det som kallas hans främsta prestation, att föra Storbritannien in i det som nu är EU, har hamnat i skymundan av vad först Margaret Thatcher och nu Tony Blair betytt på hemmaplan och på den globala scenen.<br>Men trots sin korta tid vid makten har den musikaliske seglingsfantasten och ungkarlen Heath lämnat efter sig ett varaktigt arv.<br>Han var ett förebud om både Thatcher och Blair. Han var ingen fixare utan drevs av sin övertygelse, i hans fall att britterna ska vara med och bygga ett Europa som inte upp-repar 1900-talets katastrofer. <br>Trots ointresse bland allmänheten, trots det då Europa-fientliga labourpartiet, trots skepsis inom sitt eget parti gjorde han Storbritannien till EEC-medlem 1973, tillsammans med Danmark och Irland.<br>Storbritannien sågs som ett land på dekis<br>Nuvarande konservative partiledaren Michael Howard listar detta bland Heaths ?prestationer?, som något positivt, och det kan ju ses som ett gott tecken bland vänner av Europa-samarbetet. Men det finns också de britter som tycker att inträdet i EEC var i klass med andra olyckor som drabbade landet under Heath.<br>Heaths seger i valet 1970 kom som en överraskning. Labour under Harold Wilson hade tippats sitta kvar. Nu blev det i knät på regeringen Heath alla den tidens problem landade: den blodiga revolten på Nordirland, med terror och andra övergrepp; krisen när USA släppte dollarn fri från guldet; oljeprischocken 1973?1974 och de militanta varvs- och kolgruvefackens utmaning av statsmakten.<br>Storbritannien sågs som ett land på dekis, med industri och ekonomi i förfall och omöjligt att styra. Heath tvingades från makten efter två val 1974. Landet vandrade vidare mot statsbankrutt och anarki på arbetsmarknaden. Väljarna tröttnade och gav Margaret Thatcher chansen i valet 1979.<br>Edward Heath svalde aldrig förtreten<br>Heath hade förlorat partiledarposten till Thatcher 1975. I stället för att hålla god min valde han att i tid och otid markera mot efterträdaren, hennes person och hennes politik. Han blev illa omtyckt av sina kolleger i parlamentet, där han var med i 50 år.<br>Thatcher, eller snarare hennes PR-folk är nu vänliga i sina omdömen. Han var den förste ledaren som valdes demokratiskt inom partiet, hans kamp möjliggjorde Storbritanniens ekonomiska återhämtning och återvunna respekt internationellt.<br>Men Heath svalde aldrig förtreten. Sannolikt skadade han därmed både Europa-saken och sitt parti. Den bitterhet han visade gick i repris bland hans motståndare när Thatcher avsattes 1990. De tyckte att hon behandlats illa och reagerade med att sedan på olika sätt sabotera för raden av nya partiledare.<br>Den senaste, Michael Howard, meddelade efter val-nederlaget i maj att han avgår så snart partiet enats om hur man ska utse en efterträdare. De konservativa behöver en ledare som kan överbrygga den klyfta som förkroppsligades av motsättningen Heath-Thatcher.
