I morgon den 22 mars skulle det extra valet ha gått av stapeln. I elfte timmen ställdes det dock in och ersattes av den omtvistade Decemberöverenskommelsen.
Sverige kunde ha valt sin första kvinnliga statsminister. Moderaterna tidigarelade som bekant sin extrainkallade stämma och valde den 10 januari i år Anna Kinberg Batra till partiordförande.
Egentligen skulle den processen ha pågått under våren. Det var åtminstone vad Fredrik Reinfeldt förkunnade i sitt avskedstal på valnatten den 14 september. Antagligen anade han inte då hur hösten skulle arta sig – eller så var just det vad han gjorde.
Det utkristalliserade sig emellertid förhållandevis snabbt att Kinberg Batra var den som skulle ta över. Det var hon som tog alla debatter under den politiskt turbulenta hösten, vilken eskalerade i och med att den rödgröna regeringen förlorade budgetomröstningen och statsminister Stefan Löfven (S) ilsket aviserade nyvalet.
Den 27 december avblåstes dock vårens valrörelse och byttes ut mot Decemberöverenskommelsen mellan regerings- och allianspartierna. Att uppgörelsen skulle kallas så var det visst Hägglund som kom på. Bara en sådan sak som att politikerna själva namnger händelserna i sin historia är talande för vår tid.
Hägglunds KD ska dock inte ha varit det parti som varit mest angeläget om att undvika ett nyval, på grund av risken att halka under riksdagsspärren. Björklunds FP lär ha varit mer nervöst.
Ingen önskade ett extra val och i synnerhet Löfven borde ha agerat mer ansvarsfullt från början. Att väljarna ånyo fick säga sitt hade ändå varit mer rimligt än den överenskommelse som innebär att största konstellation ska få regera och kunna få igenom sin budget – utan att ha stöd för sin politik i sak.
Med både skralt kampanjkonto och självförtroende efter supervalårets utgång föll Alliansen för trycket att slippa bedriva en köldbiten valrörelse. Risken att enbart Sverigedemokraterna skulle ha gynnats av nyvalet fanns också med i beräkningarna.
Valdagen ställdes in och Sverige byter inte statsminister. Situationen går att beklaga, men det gäller samtidigt att laga efter läge, som det heter, och i stället blicka framåt.
Härnäst, den 15 april, ska vårbudgetpropositionen presenteras. Decemberöverenskommelsen kommer att sättas på prov. Det blir också en chans för Kinberg Batra och allianskollegorna att övertyga i oppositionsrollen, vilket är grundläggande för om väljarna ska ha förtroende för dem längre fram.