På nyårsdagen slår den nya jämställdhetsmyndigheten upp sina portar, passande nog i Göteborgsförorten Angered. När Ungdomsstyrelsen senast kartlade hedersproblematiken år 2009, uppgav hela 70 000 unga vuxna (16-25 år) män och kvinnor att de levde under hedersförtryck.
Med tanke på de senaste årens stora invandring från Syrien och Afghanistan, två länder där hederstänkandet är utbrett, är den siffran sannolikt betydligt högre idag. Därför måste kommunerna lägga upp handlingsplaner kring hur man ska gå tillväga när man misstänker att någon lever under förtryck. Socialtjänsten, polisen, lärare och rektorer behöver mer information om hederstänkandet.
Jämställdhetsminister Åsa Regnér vill lägga tonvikten på att bryta tankemönster hos den uppväxande generationen pojkar och unga män. Det är ett bra drag. Men allldeles för mycket tid har redan gått förlorad. Av rädsla för att anklagas för att "fiska i grumliga vatten" har kampen mot hedersproblematik inte fått den plats den förtjänar. Skuggan faller både över regeringarna Reinfeldt och den sista regeringen Persson. Inte ens mordet på Fadime Sahindal år 2002 blev en nödvändig väckarklocka.
Frågan är dock om det är en ny myndighet som behövs. Det är ganska typiskt vänsterregeringar att försöka framstå som handlingskraftiga genom att tillsätta en utredning eller upprätta en myndighet. Strängare straff, fler skyddade boenden åt utsatta kvinnor och att lägre straffvärden leder till utvisning sänder betydligt starkare signaler om att hederskulturen inte hör hemma i Sverige.