Utrikeskrönika: Hellre schlager än politikens olåt
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
utanför scenen i Belgrade Arena. I den serbiska huvudstaden har tre nationalistpartier förklarat sig vilja dela på makten, lokalt. Eftersom de tre i valet 11 maj även fick drygt hälften av platserna i Serbiens parlament kan de också bilda nationell regering. De tre säger nej till EU såvida inte unionen och flertalet av dess medlemmar häver sitt erkännande av Kosovos självständighet. Att vara emot Kosovo som stat är normen i serbisk politik. Accepterar ett oberoende Kosovo gör bara ett parti som 11 maj nätt och jämnt klarade 5-procentspärren. Så det är inte främst nationalisttrions syn på Kosovo som skrämmer omvärlden, utan mera oviljan att se Serbiens sorgliga sentida historia som de flesta andra gör det. RADIKALERNA ÄR STÖRST, med nära 30 procents väljarstöd. Ledaren Tomislav Nikolic var nära att vinna presidentvalet tidigare i år. 1991 grundade han partiet tillsammans med Vojislav Seselj, misstänkt krigsförbrytare, som självmant inställde sig inför Haagtribunalen om krigsförbrytelser i forna Jugoslavien. För radikalerna var felet med Slobodan Milosevic, makthavare från slutet av 80-talet tills han tvingades bort år 2000, inte att han drog igång krig och etnisk rensning, utan att han använde det storserbiska projektet mest för att främja sin egen makt. När det passade honom kunde han kompromissa och ge efter. Även senaste premiärministern Vojislav Kostunica var kritisk mot Milosevic - för att han svek sitt land. Omvärldens sista hopp om Kostunica som en resonabel politiker torde ha skingrats efter dennes utfall mot meningsmotståndare inom och utom landet efter Kosovos självständighetsförklaring 17 februari. KOSTUNICAS PARTI gick bakåt i parlamentsvalet, men i stället stärktes socialisterna, en gång Milosevics parti. De hyllar alltjämt denne Serbiens onda
genius, avliden i Haag 2006. Inför parlamentsvalet 11 maj var tipset framgång för radikalerna. Därför kunde EU välkomna utgången. President Boris Tadics Europavänliga koalition gick fram till nästan 40 procent. Men jublet tystnade. Tadic behövde ju stöd från andra sidan. Bara socialisterna kunde tänkas. Tadic har försökt smöra sina tidigare fiender. "Visst är socialisterna tänkbara partners till mitt parti, för båda delar vi socialistinternationalens ideologi", sa Tadic häromdagen. SOCIALISTPARTIETS LEDARE, en gång Milosevics språkrör, svarade att han hoppades att Tadic inte skulle ändra uppfattning om hans parti ifall det anslöt sig till en annan majoritet. Detta kan bli fallet. Socialistledaren har sagt att han inte vill bilda regering med EU-vännerna. Fast det spekuleras i att socialisterna egentligen inte vill vara ihop med extremextremisterna utan förhandlar för att sälja sig till högstbjudande. Alltså - uppträder i idolen Slobodan Milosevics anda. Meningarna må gå isär om Eurovisionens musikspektakel, men nog känns det bra att för ett par dagar kunna förknippa Belgrad mera med schlager och mindre med den serbiska politikens olåt.