Regeringens utredare föreslår en ny länsindelning av Sverige. 21 län ska bli sex storregioner. Det är ytterligare ett av regeringens försök att hamna i historieböckerna.
Befolkningsstorleken har varit styrande för vilka län som ska slås ihop. Tanken är att alla regioner ska matcha Stockholms invånarantal. ”Det här handlar bara om att det är ett antal politiker i Stockholm som tycker det är kul att sitta och rita kartor”, konstaterade Mats Green (M), riksdagsledamot från Jönköpings län, i P4 Jönköping.
Det finns dock en kärna av rimlighet i att se över länsindelningen. Vi måste tänka bortom länsgränserna. Det märks bland annat när länens kollektivtrafik vänder innan gränsen.
Inom sjukvården finns en del stordriftsfördelar med större regioner. Men den presenterade regionkartan bryter en del redan etablerade lösningar. Landstinget i Värmland har samarbeten med Örebro och Uppsala men ska enligt utredningen i stället slås ihop med Västra Götaland.
Påståendet att större sjukvårdsregioner alltid är bättre måste kritiskt granskas. Flera små landsting som Halland fungerar väl. Flera stora landsting fungerar dåligt.
Kostnadsbesparingar när län slås ihop bygger oftast på att nedläggningar kan genomföras. Ekonomiska kriser hanteras genom att mindre sjukhus läggs ned. Satsningar syftar till att stora sjukhus blir större. Men till slut blir situationen som i Jämtland-Härjedalen, där går det inte att lägga ner fler sjukhus. Fördelen med större sjukvårdsregioner finns i specialisering. Men sådana bör kunna initieras genom samarbeten och inte genom statligt tvång.
Kritiker till förslaget avfärdas som bakåtsträvare. Paradoxalt nog är det just regeringen som fastnat vid historieböckerna. Målet för statsminister Stefan Löfvens (S) rödgröna regering är att bli ihågkommen.
Länsindelningen som regeringen vill riva upp är en nästan 400 år gammal skapelse signerad rikskansler Axel Oxenstierna. Den historiska kontrasten är komisk. Kardinal Mazarin, som i stort regerade Frankrike från år 1642, skrev: ”Om Europas alla statsmän befann sig i en båt, borde de ge rodret till Oxenstierna.” Om någon statsman i Europa skulle vilja ge rodret till Sveriges nuvarande regering skulle det vara för att styra kursen dit pepparn växer.
Regeringen har misslyckats med i stort sett allt den företagit sig. Vilket blir ett problem när den för att kompensera lägger allt mer hårdhänta förslag.
Men Löfven blir nog medveten om att den som gräver en grop åt andra lätt faller själv däri. Var landshövdingen sitter och varifrån såväl busslinjer som sjukvården planeras är för länen lika litet symbolfrågor som regeringens nya Sverigekarta.