Flera kommuner i Norrbotten håller på att dö. Inom 15 år har några av kommunernas befolkningsunderlag kollapsat så pass att de inte längre kan fungera eller för den sakens skull har några invånare kvar.
Inte ens Luleå är ohotat. De destruktiva nejsägarkrafterna har fått liv i och med att Lulebo ska förändras, de vill ha det som det alltid har varit. Det som alltid har varit har varit dåligt och därför är det bra att den borgliga oppositionen och socialdemokraterna har tagit ett Alexanderhugg på den komplicerade bostadsknuten.
Ett av mina favoritkoncept inom nationalekonomin är Lucaskritiken. Lucaskritiken problematiserar ekonomisk politik som bygger på empiriska samband. Nobelpristagaren Robert Lucas, Jr. menade att empiriska samband mellan variabler och faktorer kan ändras om ett lands ekonomiska politik ändras. På förståeligare svenska innebär det att det som en gång varit sant inte kommer vara det för evigt. Verkligheten förändras när saker förändras.
Det människor förväntar sig av politiken kommer förändra deras beslut. Om staten ska ”satsa” pengar vet allmänheten att det kommer att få stå för kalaset. Människor kommer därför börja spara pengar för att klara av de ökade statspålagorna som kommer läggas på dem, därför blir expansiv politik ofta ineffektiv.
Lucaskonceptet bjuder in till ödmjukhet. En ödmjukhet som ofta saknas i politiken. Det är lättare att stå fast vid det man en gång lärde sig och köra på det.
Varför är då större bättre? Det finns ett egenvärde i att växa. Mycket av den infrastruktur och administration som finns uppbyggd kostar inte mer om en till skattebetalare tillkommer. Exempelvis skulle en stads kostnad för ett bussbolag inte öka om hundra invånare tillkom, ekonomin för bussbolaget skulle däremot förbättras om några av dem åkte buss. Samma sak med de ännu ej fyllda idrottsarenorna. En ledig stol kan fyllas utan att kostnaden går upp.
För att människor ska flytta till en stad krävs också en arbetsmarknad som är bred. Får man ett jobb men ens partner inte kan få ett för att dennes bransch saknas så blir det ingen flytt norrut.
Världen förändras och därmed måste politiken förändras. Vissa kommuner kanske överlever om de inser att inte är bruksorter längre och att det statliga stödet inte kommer. Förändra er eller dö borde spikas upp ovanför dörren till Norrbottens fullmäktigesalar.