Arealen åkermark minskar varje år i Sverige. Mellan 1966 och 2015 försvann 472 400 hektar och enligt nyligen publicerad statistik från Jordbruksverket fortsätter förändringen i snabb takt.
Preliminära siffror visar att sedan förra året har 20 300 hektar försvunnit. Totalt finns det kvar 2 559 400 hektar åkermark i landet.
Den dramatiska minskningen av åkerjord väcker dock inte mycket uppmärksamhet, något som kan tyckas lite märkligt eftersom frågor om livsmedel blir allt mer laddade. Intressegrupper driver egna agendor och släpper listor över vilka livsmedel konsumenter bör köpa eller undvika. Regeringen har tagit ställning för att öka den ekologiska produktionen. Som ett led i det arbetet meddelade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) nyligen att regeringen avsätter pengar för att stödja ekologisk produktion.
På kommunal- och regional- samt landstingsnivå arbetas det även mer aktivt kring upphandlingar för att få in mat som uppfyller vissa politiskt bestämda krav. Där lyfts åter frågan om hur och var maten ska vara odlad. Men hur livsmedlen ska produceras för att det ska vara bäst för klimatet och miljön är något som forskarna tvistar om.
Var framtidens livsmedel ska odlas är en frågeställning som inte enbart rör regeringen utan även bör lyftas i kommunerna. För när städerna växer försvinner mycket åkermark. Då städerna historiskt uppstod i områden med goda förutsättningar för livsmedelsproduktion brukar de marker som asfalteras i nutid vara några av de allra bästa. Till skillnad från jordar som planteras igen med skog och med möda kan göras dugliga för livsmedelsproduktion igen går det inte att återställa åkermarker som har bebyggts.
Att det gärna byggs på åkermark beror på att det är enkelt, av flera skäl. Till att börja med är det billigt. Om valet står mellan ett skogsparti och en bit åker i stadens kant brukar skogen klassas som skyddsvärd för friluftslivet. Det är även troligare att det finns kulturella lämningar på skogbeklädda marker som ligger högre än resten av landskapet. Sammantaget gör det att systemet är riggat för att bygga bort några av landets och i en del fall världens bästa åkerjordar.
Att städerna behöver växa råder det inget tvivel om. Samtidigt är det olämpligt att byggandet styrs mot åkerjorden som behövs för att föda en växande befolkning.
Politikernas intresse bör skifta från detaljstyrning av hur maten i Sverige ska odlas till att gälla hur den långsiktiga livsmedelsproduktionen säkras. Utan åkermark finns inget att odla på.