På förlängd utredningstid och in i det sista pågick förhandlingarna i Försvarsberedningen om Sveriges framtida försvar.
På torsdagsmorgongen presenterades så till sist förslagen som ska ligga till grund för försvarsbesluten som gäller efter 2015.
Därmed var dock knappast de sista orden i försvarsdebatten sagda.
Oenigheten kring finansieringen har dominerat debatten om Försvarsberedningens rapport. Redan under presskonferensen kritiserade Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M) Socialdemokraterna för att inte ha presenterat en ansvarsfull finansiering. S försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist hävdade däremot att hans parti hade föreslagit en bättre finansiering.
Finansieringsfrågan är givetvis viktig, men den bör inte stå i centrum vid diskussion om försvarets förmåga. Men som bekant är det valår. Det långsiktiga ansvaret för försvarsfrågan blir därför lidande – motsägelsefullt nog, då partierna i valet just konkurrerar om att framstå som det mest ansvarsfulla och regeringsdugliga alternativet för framtiden.
S, som inte skyr höga skatter, kan förstås försöka vinna det förtroende i försvarsfrågan som M med sin styvmoderliga behandling dessvärre har förlorat. S enda samarbetsalternativ vid eventuell regeringsbildning är dock det nu opinionsstarka Miljöpartiet, som önskar ett ickevåldsförsvar, och Vänsterpartiet, som i princip menar att stärkt svensk försvarsförmåga skulle vara att trigga en kapprustning med Ryssland. Ett sådant samarbete andas svåra kompromisser inte bara i finansiering utan även i sak.
För att få stabilitet i försvarsfrågan är det viktigt med en bred diskussion mellan riksdagspartierna. Det rimliga vore dock att först presentera en adekvat analys av vad som krävs för ett fungerande försvar, för att sedan göra prioriteringarna när försvaret ställs mot andra poster i budgetförhandlingar.
Bortsett från att diskussionerna om utgifter tycks ha gått före samtalen om försvarets uppgifter var inriktningen i Försvarsberedningens rapport god. Att den skulle följa kursen för försvaret som riksdagen lade fast riksdagen 2009 var redan utstakat i uppdraget. Därtill var huvudbudskapet att den enskilt viktigaste uppgiften är att öka försvarets operativa förmåga. Klart och tydligt var också att beredningen insett vikten av händelseutvecklingen i Ukraina och beredskap på Gotland.
Likväl handlar vad som är genomförbart till sist om anslagen. Men den diskussionen bör föras öppet, efter att partierna har enats om utgångspunkterna och vad som krävs på sikt.
Det skulle ge väljarna bättre möjlighet att ta välgrundad ställning till partiernas politik.