SVT:s samhällsprogram Uppdrag granskning uppdagade i går att svenska Försvarets radioanstalt (FRA) avlyssnar Ryssland i ett nära samarbete med den amerikanska motsvarigheten NSA. Detta enligt uppgifter från Edward Snowden, den amerikanska medborgaren som röjde information om USA:s underrättelsearbete i somras.
Sverige avlyssnar enligt Snowdens NSA-dokument ”en unik samling om högprioriterade ryska mål inom ledarskiktet, inrikespolitiken” och informerar USA om resultaten.
Själva inramningen, att Uppdrag granskning lämnar en trist vardag och flyr in i en John le Carré-värld, med resor till Rio de Janeiro för att möta en amerikansk journalist som innehar hemliga dokument från Snowden, som gömmer sig i Moskva, skapar frågor kring varför denna nyhet briserar just nu?
Det är säkerligen ingen slump att det sker när de politiska relationerna mellan Sverige och Ryssland blivit något frostiga, i samband med att Sverige drivit på för att stärka EU:s band med Ukraina genom frihandelsavtal. Ekonomiskt och politiskt EU-samarbete österut är inte omtyckt i Kreml.
Annars är den vanlige ryssen på gatan generellt sett vänligt sinnad gentemot Sverige och svenskarna. Animositeten ligger på högre politikernivå.
Som medborgare förväntar vi oss att vår försvarsmakt insamlar information från vår omvärld. När vi nu endast har ett nedrustat en-veckas försvar till godo, är det av ännu större vikt att ha bra underrättelser.
Ryssland har i decennier bedrivit signalspaning mot Sverige. Det finns nog ingen nation som inte utövar under-rättelsearbete, där man både tar och ger till andra.
Att Sverige, bland andra, samarbetar med USA är känt, vi hör till den västliga intressesfären och det har vi gjort sedan kalla krigets begynnelse.
Samtidigt finns inga säkerhetspolitiskt eviga fiender eller vänner. Däremot har Sverige beständiga intressen av fred, demokrati, frihandel, bevarandet av nationell suveränitet, mot folkrättsliga brott internationellt och för våra med-borgares säkerhet och trygghet.
Hot mot Sverige lanseras i hemlighet, och det finns sådant som vi kan behöva kännedom om inför internationella avtal och förhandlingar.
Det finns frågor om hur överinformation eller information om svenska medborgare hanteras. Därför behövs en överrock med lagstöd och parlamentarisk insyn. Att hantera både integritetsskydd och skydd av rikets säkerhet är en allvarsam uppgift.
Att det är mycket ”hysch hysch” kring FRA säger sig självt, det rör sig om många hemliga och sekretessbelagda uppgifter. Då det oftast är genom läckta medieuppgifter som vi medborgare får små skymtar av vad FRA gör, blir det angelägnare att våra folkvalda politiker är tydliga och uppriktiga, vilket inte ska betyda att de berättar precis allt de vet.
Självklart behöver risken för ett George Orwellskt kontrollsamhälle ständigt minimeras. Men för Sveriges och dess medborgares nationella säkerhet är FRA:s arbete av enorm betydelse.
Ju fler medborgare som har förstålelser för det desto bättre.