Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I GÄLLIVARE fullmäktige har man åter visat att det går att gräla om det allra mesta. Det senaste handlar om man ska börja servera skolfrukost eller inte eftersom en del barn inte får mjölkglaset och mackan framdukade på bordet av föräldrar som jobbar. <BR>Det var Sveriges kommunistiska parti som motionerat om skolfrukostar i en tid när 34 kommuner inte ens serverar skolluncher längre. Man tycker att barn som inte fått en stadig frukost får problem med koncentration och lärande. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Upp till varje ansvarskännande förälder <BR></STRONG></SPAN>Det måste väl ändå finnas gränser för offentligt daltande. Självklart är det upp till varje ansvarsfull förälder att också se till att barnen får något i sig innan de drar iväg till skolan. Det kan inte vara en kommunal angelägenhet att servera frukostar också. Det må vara en annan sak mitt på dagen då skolluncher är naturligare. Men det är lika lite kommunens ansvar att bjuda på frukost som på middag efter skolans slut. <BR>Folkpartisten Yvonne Bergmark menade att föräldrar också kan skicka med matpaket till skolan. Ja, det är klart. Föräldrarna får väl göra vad de vill och kan för att barnen ska få mat i sig på morgonen också. Hemma vid matbordet, matpaket som de tar med sig eller/och lite extra frukt som de kan äta under raster. I Gällivare borde fullmäktige ha viktigare saker att diskutera. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Klarar inte hemtjänsten acceptabelt <BR></STRONG></SPAN>Nu blev det förstås nej till skolfrukost. Moderaten Lars Alriksson undrade före beslutet om kommunisterna med sitt vurm för kollektiv uppfostran tyckte att man skulle gå hem och knyta skosnören åt barnen också. <BR>Tre ledamöter röstade dock för att skolfrukost ska införas. <BR>Och det i en kommun där man har svårt att klara grundläggande vårdfrågor. För en tid sedan skrev jag om 71-åriga Elisabet Tano i Skaulo som efter en sjukhusvistelse skulle skickas till ett sjukhem med dementa dit hon absolut inte ville. "Jag vill inte bli fånge där", säger hon. Anledningen till att hon inte får komma hem till villan var/är att hemtjänstens personal nu plötsligt tycker att hon är för stor. Trots att hon nu har bantat bort 20 kilo och hade hjälp hemma innan hon hamnade på sjukhuset i Gällivare. <BR>Klarar inte kommunen sådana uppgifter kan man förstås undra hur politiker kan tycka att den ska ha råd med skolfrukostar. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>"Har ingen talan - får inte ens nysa" <BR></STRONG></SPAN>Samtidigt ser jag att socialchefen Kirsten Hallman säger att äldreomsorgen ska utvecklas och att kommunen har sökt om 300.000 kronor från regeringen i stimulansbidrag. Pengarna ska användas till hembesök hos alla över 80 år som inte har hemtjänst. <BR>Vore det inte bättre att lägga resurser på dem som behöver hemtjänst? Som Elisabeth Tano. <BR>I dag ska man diskutera en åtgärdsplan för henne igen. "Men jag har ingen talan själv. Jag får inte ens nysa", sa hon när jag pratade med henne i går. <BR>"Och jag ska här på sjukhuset bevisa att jag kan klara mig själv när jag inte har mina vanliga möbler och annat runt om mig. Det går ju inget vidare." <BR>Det är tungt för många äldre som hamnar i offentlighetens klor. Ibland alldeles för tufft.
