Japans kristna århundrade är ett fascinerande och till stor del bortglömt kapitel i landets historia. Det är en berättelse om förföljelse och martyrskap, men också om benfast tro som har överlevt allt motstånd. Om denna säregna tid handlar den bioaktuella filmen Silence. Filmen är regisserad av Martin Scorsese och bygger på boken Tystnaden från 1966 av Shusaku Endo. Filmen följer två jesuitpräster som anländer till Japan för att finna och hjälpa en gammal läromästare samt ge stöd till de kristna japanerna, så kallade kirishitan.
15 augusti 1549 klev Fransisco Xavier, den första jesuitmissionären, i land i Kagoshima på Kyushu, den sydligaste av Japans fyra stora öar. Den kristna missionen gick relativt väl. Som mest omfattade de kristna församlingarna runt 300 000 japaner.
Det tog dock bara ett par årtionden från kristendomens intåg till förföljelsen inleddes. Stephen Turnbull är en av den engelskspråkiga världens främsta experter på det medeltida Japan. Han talade nyligen på ett seminarium om Japans kristna århundrade arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnson-stiftelsen. Han påpekade att Japan oroades över en potentiell spansk invasion från Manilla och de kristna misstänktes var avsedda att vara del av detta.
Till synes lyckades förföljelsen i sitt uppsåt. Den kristna kyrkan utplånades och skulle inte återvända till Japan förrän på 1800-talet, men först bara för utlänningar. När religionsfriheten också infördes för japaner 1873 trädde runt 30 000 kakure kirishitan, gömda kristna, fram. Men det finns också gömda församlingar som har valt att fortsätta sitt utanförskap.
1597 fick Japan sina första kristna martyrer då 26 katoliker korsfästes och sedan genomborrades av spjut i Nagasaki. Många fler skulle komma att följa i martyrskapet under de kommande årtiondena. Förföljelsen var systematisk och noggrann. Personer som misstänktes för att tillhöra den kristna tron tvingades att trampa på en fumi-e, en avbildning av Jesus eller jungfru Maria, för att bevisa att de inte bekände sig till den förbjudna, främmande tron.
Titeln på filmen Silence syftar på Guds tystnad. Är det ens möjligt att tro på en Gud som är tyst under sådant lidande? Är det verkligen att svika Gud om man under hård förföljelse offentligt avsäger sig en tro man faktiskt har kvar? Det är svåra frågor som aktualiseras av Silence.
När man ser filmen bör man dra sig till minnes vad de kristna nu tvingas utstå i Mellanöstern. Det är en situation som är långt värre ändå än kirishitans i medeltidens Japan. Vad har vi för skyldigheter gentemot dem?