Miljöpartiets kongress i helgen blev inte särskilt spännande. Åsa Romson (MP) ersätts som språkrör av ”den visionära realisten” Isabella Lövin (MP). Gustav Fridolin (MP) får förnyat förtroende och kongressen godtar de kompromisser partiet tvingats till för att få regera.
Inte ens Fridolins luftande av en, åtminstone för partiets gräsrötter, obekant partipiska var någon nyhet. I sitt tal till kongressen lät han meddela medlemmarna att han var trött på att se miljöpartister stå i tv och prata om Miljöpartiet. Partiet är inte heller en plats för ”17 000 miljöpartisters privata ultimatum”. Allt sedan krisen inom MP accelererade iväg på allvar i samband med före detta bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) avgång har det blivit allt tydligare vem som styr partiet.
Romson fick gå men Fridolin fick förnyat förtroende trots att han har en större skuld till den nuvarande partikrisen. Det finns dock ett missnöje inom partiet med att inte båda språkrören fick gå. Lövin och Fridolin valdes med 229 respektive 200 av 263 röster – i ett val utan riktiga motkandidater.
Budskapet från kongressen är att partiet nu ska lägga krisen bakom sig och gå framåt med miljöfrågorna i centrum. En vettig ambition för ett miljöparti, men MP är inte längre ensamma om att betona miljöfrågorna. Centern har länge betonat miljön och nyligen har Vänsterpartiet valt att prioritera miljöfrågorna.
I den senaste Sifo-undersökningen ger väljarna MP endast 4,1 procent. Även om en stor del av väljartappet på 1,9 procentenheter måste tillskrivas krisen i partiet är det inte orimligt att anta att MP under en lång tid kommer att dras med lågt väljarstöd.
Kongressen visade dock att MP är beredda att betala priset för att regera, också när det innefattar smärtsamma uppgörelser på migrationsområdet. Även om kongressen också tog beslut om att återställa reglerna om anhöriginvandring, ID-kontrollerna ska upphöra, åldersbedömningar ska vara frivilliga, är det svårt att föreställa sig att MP skulle kunna driva S framför sig i dessa frågor. Det finns trots allt en verklighet ute i mottagarkommunerna som en regering måste ta ansvar för.
Det är också svårt att se att språkrörsbytet skulle innebära någon nystart. Det innebär förmodligen ännu mer makt åt den ”klick” runt Fridolin som flera miljöpartister i TV sagt toppstyr partiet. Vi kanske kan vänta oss mer miljöpolitik och mindre identitetspolitik ett tag framöver men i övrigt är det svårt att se vad som skulle kunna komma att förändras efter partikongressen.