Det är på samma gång roande och oroande att Miljöpartiet framstår som förnuftigare än Socialdemokraterna. Ibland händer det dock, nu senast i frågan om undantaget i turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, Las, för företag med högst tio anställda.
Undantaget som Miljöpartiet införde tillsammans med de borgerliga partierna innebär att utav tio anställda kan två personer undantas från turordningsreglerna – sist in först ut. Det innebär att små företag får lättare att behålla kompetent arbetskraft om verksamheten måste bantas. Föga förvånande är Vänsterpartiet emot undantaget och nu har Socialdemokraterna uttalat sig för ett avskaffande.
Man kan givetvis se det hela som ett spel för att skaffa förhandlingsutrymme inför en eventuell regeringsförhandling. Normalt brukar ju MP förklara vissa vallöften som principiellt viktiga och oförhandlingsbara krav, så som dyrare bensin åt folket. Frågan är om Las kan komma att bli en stridsfråga mellan S och MP.
Att LO och Vänsterpartiet liksom Socialdemokraternas vänsterfalang vill ha en stelare arbetsmarknad är inget nytt. Det handlar om en principiell fråga för dem med rötter i bruksorternas maktfördelning mellan patron och Partiet. I avsaknad av kommunism accepterade man, helst stora, privata företag som facket kunde förhandla med.
I en värld där brukspatron skötte företagandet innanför fabriksgrindarna och Partiet tog hand om samhället utanför grindarna fungerade detta någorlunda.
Om vi ska kunna skapa ett fortsatt välstånd i landet behöver vi fler mindre företag, som dessutom tål att utsättas för en hård internationell konkurrens. Ska mindre företag överleva måste de ha möjligheter att anpassa personalstyrkan efter behov – utan att riskera att förlora nyckelkompetens. Detta behöver traditionalisterna inom vänstern förstå.
Skulle man lyckas avskaffa undantaget i turordningsreglerna kommer det knappast förbättra arbetstagarnas ställning. Arbetsgivarna kommer i så fall att bli mer restriktiva med att anställa och i större omfattning försöka undvika fasta anställningar. Detta påverkar också investeringsviljan negativt. Varför riskera att investera i ny teknik när de som anställts för att sköta maskinerna riskerar att få gå först vid dåliga tider?
Socialdemokraterna bör för en gångs skull lyssna på Miljöpartiet och släppa minnet av hur näringslivet såg ut under socialdemokratins guldålder. Det kan naturligtvis vara så att de förståndigare delarna av S ser det hela som ett sätt att skapa förhandlingsutrymme gentemot MP. Om det är så passar det bra att påminna om det gamla talesättet om att man inte ska sälja skinnet förrän björnen är skjuten – valet är ännu långt ifrån avgjort.