Under socialdemokraternas presskonferens kom jag att tänka på ett stort döende träd, väldigt gammalt och väldigt ensamt uppe på en stenig kulle. All annan växtlighet har lämnat men trädet har inte riktigt ramlat ihop ännu.
Dagens Nyheter rapporterade att Socialdemokraterna backar i alla de tunga politiska frågorna. Mest tappar de i sjukvård och äldreomsorg. Jobbfrågan har Moderaterna ryckt tillbaka, inom kategorin vem som är bäst för Sveriges ekonomi är de mil efter moderaterna. Historiskt har det varit svårt att vinna val i Sverige om man inte uppfattas som bäst i jobb- och ekonomifrågorna. Även om väljarna just nu inte rankar rikets ekonomi som den viktigaste frågan visar statsvetenskaplig forskning att det är svårt att vinna utan den. När nu grekland slits itu mellan Skylla och Karybdis kommer frågan om sunda statsfinanser åter att aktualiseras. Den som lovar allt till alla kommer inte uppfattas som de goda gåvornas givare utan snarare pensionssystemets och barnens framtids förgörare.
Löfvens andra problem är moderaternas uppgång bland kvinnorna, vilket verkar vara en effekt av Anna Kinberg Batras ökade fokus på mjuka frågor. Svenska Dagbladet rapporterade om en rapport från riksdagens utredningstjänst som visade att kvinnor också är den grupp som förlorar mest på statsministerns politik. Rapporten visar att en snittfamilj kommer förlora 33 000 kronor på förändringarna.
Den tredje utmaningen är att 8 av 10 misstror det jobbmål Löfven har satt, EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020. Endast en av tio tror att målet kan nås och resten är tveksamma visar en Sifoundersökning som SvD har låtit göra.
Konjunkturinstitutet tror i sin prognos att arbetslösheten kommer ligga runt 6,8 procent år 2019. Även Finanspolitiska rådet har slagit fast att målet kommer vara mycket svårt att nå. John Hassel, ordförande finanspolitiska rådet säger att det är i princip omöjligt att nå målet om man inte använder medel som regeringen inte alls vill använda. En sista lösning skulle vara att ta bort folk från arbetsmarknaden genom förtidspensioneringar för att snygga till siffrorna på klassiskt socialdemokratiskt maner.
Med en världsekonomi som återigen är på väg in i en storm känns Stefan Löfven inte som en bastant ek att slå armarna omkring utan snarare ett knippe drivved.