Det är ett fasligt sjå om vad de svenska partierna vill inför valet 26 maj. Att ledamöterna väl på plats i Europaparlamentet, EP, kommer att präglas av de partigrupper de ingår i talas det mindre om.
Näst största gruppen i EP är den socialdemokratiska, S&D, där de svenska Socialdemokraterna givetvis ingår. Gruppens spetskandidat till posten som EU-kommissionens näste ordförande, nederländske Frans Timmermans, vill kraftigt utöka EU:s befogenheter. S&D vill införa EU-bestämmelser för bland annat arbetslöshetsförsäkring, minimilöner och arbetsvillkor. Oavsett vad som står på S valaffischer är en röst på partiet också en röst på S&D och att svensk arbetsmarknad ska regleras i Bryssel.
EPP är gruppen för kristdemokrater och konservativa i EP. Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna ingår i den. Gruppens spetskandidat till ny kommissionsordförande heter Manfred Weber, en kristdemokrat från Bayern. Weber är mindre välpolerad än Timmermans, men en minst lika skicklig politiker. Han är tydligt för EU-samarbetet, men vill inte utöka det som S&D vill. Likt alla politiker i mittfåran oroas Weber av klimatkrisen, men är inte lika villig att bortse från klimatpolitikens effekter på till exempel jobben och ekonomin.
Den liberala gruppen Alde, vilken både Centerpartiet och Liberalerna tillhör, är på väg att byta namn och därtill möjligen politik. Alde har alltid stått för fria marknader, och utvecklandet av den europeiska integrationen och den inre öppna marknaden. Efter valet kommer Alde att uppgå i en ny grupp tillsammans med den franske presidenten Emmanuel Macrons parti som i EP-sammanhang går under namnet Renässans. Att den nya gruppen lär domineras av Macrons rörelse är närmast givet, men det innebär också en betydande osäkerhet för vilken politik gruppen kommer att föra.
Sverigedemokraterna tillhör sedan 2018 den EU-skeptiska konservativa gruppen ECR som leds av brittiska Tories. Oförmågan att leverera ett utträde ur EU har dock decimerat Tories inför det stundande valet. Frågan är därför vad som kommer att hända med ECR. Utan tydlig ledning är risken påtaglig att den upplöses under den stundande mandatperioden. Därmed riskerar SD åter att stå utan partigrupp och effektivt inflytande.
Vänsterpartiets partigrupp samlar socialister och kommunister och får V att framstå som ett välbalanserat parti. Den gröna partigruppen som Miljöpartiet tillhör fokuserar på klimatpolitik utan hänsyn till andra aspekter samt på minoritetspolitik.
Många partigrupper går längre än vad de svenska partierna vill stå för. Väl på plats är det dock grupperna som sätter agendan. Det är värt att ta hänsyn till när man bestämmer sig för hur man ska rösta på söndag.