Politiskt sanktionerad hoplofobi och tomma vackra ord. Så kan svensk vapenpolitik av idag sammanfattas. Det går en röd tråd från den så kallade Doris-utredningen 2013 till Vapendirektivet och dess minst sagt demokratiskt dubiösa hantering till dialogmötet häromveckan om utformningen av en ny FAP, de föreskrifter styr sportskyttets utövande.
Denna kommer i princip att ta död på såväl fältskytte som jaktstig och drabbar därmed såväl jägare som sportskyttar. Bland annat föreslås att samtliga skjutplatser och skjutstationer i terräng ska besiktas och handläggas av Polisen inför tävlingar. Eftersom det under högsäsong bedrivs hundratals tävlingar varje vecka i kombination med att Polisen sedan länge inte hinner handlägga vapenlicensärenden i tid så gör förslaget det i praktiken omöjligt att utöva tävlingsskytte i terräng. Självfallet är Polismyndigheten medvetna om detta ty detta är också det outtalade syftet.
Att myndigheten sedan länge hyst en aversion mot k-pistskyttet, PPC och IPSC är ingen hemlighet och den aversionen har delats av regeringen. Vem minns inte dåvarande inrikesminister Anders Ygemans uttalande i samband med remissrundan beträffande EU:s vapendirektiv: “Vi lyssnar på er sportskyttar – men vi måste också tänka på säkerheten!” samtidigt som denne tillät tjänstemannaaktivister runda riksdagen? Nu drabbas dock i princip hela skytterörelsen, sportskyttar som jägare.
Socialdemokraterna har samtidigt vidhållit att man värnar den svenska jägarkåren. Dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och justitieminister Morgan Johansson gick till exempel ut med stora vackra ord i Svenska Dagbladet förra sommaren och vidhöll man snarare ville förenkla snarare än att försvåra för landets jägare. Regeringens förslag till nationell implementering går dock vida längre än vad kompromissen i Bryssel ställer krav på, något man från regeringens sida i sten hävdar att så inte alls är fallet. Frågan är vems intelligens man förolämpar mest?
Värt att notera är också att utfästelserna till Jägareförbundet om att göra ljuddämpare licensfria glömts bort på vägen. När Anders Ygeman var ansvarigt statsråd i frågan om Vapendirektivet tog han dock ära åt sig själv när EU-ländernas inrikesministrar klubbat ministerrådets ståndpunkt med orden: ”Vi har klarat att hålla jägare och sportskyttar skadelösa.”
Nu vilar frågan emellertid på nuvarande inrikesminister Mikael Dambergs axlar. I en riksdagsdebatt med Sten Bergheden (M) svarade dock denne vad beträffar Polisens agerande vad gäller FAP på följande sätt:
”Hur Polismyndigheten väljer att utforma sina föreskrifter är upp till myndigheten att besluta om så länge föreskrifterna håller sig inom det bemyndigande som myndigheten har fått. Polismyndigheten beslutar även självständigt hur den ska utforma sina allmänna råd. Jag har därför inte för avsikt att vidta någon åtgärd med anledning av Polismyndighetens pågående översyn av aktuella föreskrifter och allmänna råd.”
Och det är sant att vi inte tillämpar ministerstyre i detta land. Men det är samtidigt uppenbart att det helt saknas politisk vilja från regeringen att leva upp till de vackra ord man serverat väljarkåren.
Snarare är det så att Polismyndighetens korståg gentemot det laglydiga vapenägandet sker med regeringens goda minne, ett fall av “deniability”. Inser dock inte Socialdemokraterna att man genom sitt janusansikte alienerar över 600 000 röstberättigade medborgare? Det vi ser prov är utan tvekan exempel på politiskt sanktionerad hoplofobi och tomma vackra ord.