I fredags hölls en konferens om situationen för EU-medborgare som vistas i Sverige för att tigga.
Barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) deltog i konferensen och gjorde även tillsammans med regeringens nationella samordnare i frågan, Martin Valfridsson, ett utspel på Dagens Nyheters debattsida.
De lyfte fram att förbättringar måste till för att minska fattigdomen i tiggarnas hemländer men också för att motverka de problem som uppstått i Sverige exempelvis med olovliga bosättningar.
Som prioriterade områden nämndes tydligare regelverk, ökad samverkan och dialog inom EU och närmare samarbete mellan det offentliga och frivilligorganisationer. För att det inte bara ska bli ord måste regeringen, men även kommunerna och myndigheter såsom Polisen och Kronofogden, bland annat se till att principen om allas likhet inför lagen tillämpas och att äganderätten inte åsidosätts.
I Regnér och Valfridssons debattartikel var huvudbudskapet att det är bättre om den som vill hjälpa ger pengar till professionella frivilligorganisationer som arbetar förebyggande i hemländerna, främst Rumänien och Bulgarien, än att man ger direkt till den som sitter utanför mataffären.
Åsa Regnér ville på en presskonferens understryka att det är upp till var och en att avgöra hur man bäst hjälper, men var ändå tydlig med att regeringens uppfattning är att tiggeriet och utsattheten främst minskas genom hjälp i hemländerna: ”Var och en får göra som den vill men jag tror att medlen gör större nytta hos organisationerna.”
Om situationen med människor som sitter utomhus och ber om pengar sade Regnér även klart: ”Det är ohållbart och det är ovärdigt”. Vidare uttryckte hon att det är bättre att stödja att människor “kan gå i skolan, få arbeten och ha bostäder i ursprungsländerna” (DN 11/9).
Att ansvarig minister i den rödgröna regeringen intar denna ståndpunkt och nu förordar mer hjälp på plats som en väg framåt är betydelsefullt. Likaså att hon tydligt uttalar att tiggeriet varken är hållbart eller värdigt.
Den upptrissade ton som diskussionen om tiggeri ofta har hamnat i har inte varit till hjälp för någon. Barn- och äldreministern har själv tidigare gjort tvära, polariserande kast, exempelvis i våras då hon först välkomnade de åtgärder Moderaterna föreslog i syfte att hjälpa utsatta EU-medborgare, men sedan ändrade sig och kallade det att ”fiska i grumliga vatten” (DN 30/4).
Det förhållningssätt som regeringen sedermera har uppvisat är mer konstruktivt och bidrar förhoppningsvis till att minska problemen och hjälpa de människor som i dag ser sig tvungna att tigga.