Börjar USA hämta sig från valet nu?
– Nja, det får man väl se. Nu råder ett mellanläge. Det demonstreras fortfarande men det värsta stöket från dygnen efter valet har lagt sig. Men det kan blossa upp på nytt, inte minst i januari när han svärs in. Då håller han ju också sitt installationstal och det brukar vara ganska policytungt. Det kan sätta saker i rörelse både i USA och i omvärlden.
Är Donald Trump förberedd på att regera? Vet han vad han ska göra?
– Egentligen är nog ingen det när man väljs. Men det underlättar ju om man har varit senator, guvernör eller har kabinettserfarenhet. Donald Trump har inget av detta. Vad han tar sig för kommer förmodligen bero på dels vilken typ av människor han omger sig med, dels hur väl andra länder sköter sina diplomatiska relationer med den tillträdande administrationen.
Finns det något fog för de domedagsprofetior som har uttalats i såväl amerikansk som svensk media över valet av Trump? Kan klimatet och europeisk säkerhet hälsa hem nu?
– Man ska passa sig för att vara alarmist. Med det sagt så finns det skäl för oro. Vi vet inte hur länge Trumps flirt med Putin håller i sig. Men anta att de kommer ganska väl överens. Då kan vi hamna i ett läge där Moskva och Washington börjar fatta gemensamma säkerhetsbeslut utan att ta någon större notis om resten av Europa. Då har vi problem. Det jag ser som en risk är till exempel att de kommer överens om strategier att tampas mot IS och en sådan överenskommelse har naturligtvis ett pris. Sannolikt skulle det innebära att USA ska trappa ned sin diplomati i Europa, framför allt i de östra delarna.
Trump har börjat utse medarbetare och ministrar. Utnämningen av alternativhögersidan Breitbarts chef Steve Bannon till chefsstrateg har fått mest uppmärksamhet. Hur står sig den traditionella konservativa delen i Trumps regering?
– Han har byggt in ett slags dubbelkommando och sen får nog tiden utvisa vilken av rattarna som styr bäst. På ena sidan har vi Bannon på posten som chefsstrateg. Det är en post utan formell makt men han kan få stor betydelse informellt om Trump väljer att lyssna på honom. På andra sidan har vi Reince Priebus, republikanernas hittillsvarande partiordförande som har jobbat hårt i primärvalsprocessen med att bygga broar mellan partiet och Trumplägret. Han har utsetts till Trumps stabschef, den i särklass tyngsta tjänstemannapositionen i Vita Huset och som ofta har varit mäktigare än vice presidenten. Vem av dessa två som vinner i längden får tiden utvisa.
Republikanerna kan åtminstone enas igen kring det faktum att de vann på alla federala nivåer. Hur går återhämtningen för Demokraterna?
– Demokraterna har nu fått en ny senatsledning på plats. Chuck Schumer från New York är ny minoritetsledare. Han anses vara en hyfsat samarbetsorienterad mittendemokrat med goda Wall Street-kontakter vilket givetvis stör partiets vänsterflygel en del. Men Bernie Sanders som inte ens är invald i senaten på demokratmandat har också tagit plats i ledningen och även Elizabeth Warren har upphöjts. I senaten har Demokraterna helt enkelt hittat en salomonisk lösning som vi får se hur stark den blir. Mer intressant är kanske kampanjen att bli ordförande i det demokratiska partiet. Där verkar det vara skarpare blad som utväxlas mellan det moderata etablissemanget och de mer radikala aktivisterna.
Det talas mycket om att Clinton egentligen vann valet eftersom hon fick fler röster. Hur stark är kritiken mot elektorssystemet?
– Jag är i grunden varm anhängare av elektorssystemet. Det ger ett fokus på en bredd i det amerikanska samhället som inte hade skett om man bara hade haft ett majoritetsval. Man måste ta hänsyn till de stora folkrika delstaterna villkor men faktiskt också till de små jordbruks- och vildmarksdelstaterna.
– Traditionellt har det heller inte varit ett problem. Det är nästan alltid samma som vinner elektorskollegiet som har fått majoriteten av rösterna. Nu är det dock andra gången på sexton år som en president flyttar in i Vita huset efter att ha förlorat folkrösten och då måste man nog åtminstone fundera ett varv till på om man vill ha det här systemet.
– Däremot är det ingenting som säger att röstetalen hade varit desamma om USA hade haft ett annat valsystem. Då hade hela valet och kampanjerna sett annorlunda ut. Nu har varken Trump eller Clinton brytt sig om avgjorda delstater. Allt hade ändrats, från hur de reste till hur de spenderade sina reklampengar.