Det är uppenbart att älgförvaltningen inte fungerar som det är tänkt. SR Ekot har rapporterat (7/9) om att landets älgar tuggar i sig tallskog för miljardbelopp. Älgjakten, som nu har börjat i norr, är det snabbaste och enklaste sättet att få skadorna under kontroll.
Betningen orsakar inte bara ekonomiska förluster för skogsägarna utan påverkar på sikt också skogsindustrins råvaruförsörjning. I första hand är det tallsågverken som får problem med att få fram sågtimmer av god kvalitet. Avbrutna toppar och gnagd bark på ungtallar resulterar i undermåligt virke.
Men även massaindustrin och värmeverken som tar hand om i princip allt virke som inte går att såga påverkas av en alltför hård älgbetning. Skogsbranschens forskningsinstitut Skogforsk jämförde år 2010 hårt betade skogsbestånd med mindre skadade bestånd och konstaterat att betning sänker volymtillväxten. I undersökningen hade det mest skadade beståndet en knapp tredjedel av det oskadade beståndets tillväxt, vilket visar hur allvarliga konsekvenserna av överbetning är.
Det finns också andra aspekter på älgarnas bete än de rent ekonomiska. Att tallen är i centrum beror på att tallen jämte granen är Sveriges ekonomiskt viktigaste trädslag. Till skillnad från granen, som älgarna sällan betar, så är tallen älgens stapelföda.
Älgarna betar också gärna sälg, rönn, ek och asp. Trädslag som får svårt att växa upp till riktiga träd eftersom de betas hårt. Detta får negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och skogens upplevelsevärden.
Eftersom granen inte är så begärlig föda för älgar och andra hjortdjur så gynnas den. Särskilt av skogsägare som hellre planterar gran än tall, även på torrare marker där tallen normalt är det bättre trädslagsvalet. Gran på tallmark ger minskad volymtillväxt, men risken för kvalitetsnedsättande skador minskar.
Skogsstyrelsen har kallat utvecklingen en storskalig omvandling i riktning mot renodlade granskogar. För att hejda denna utveckling måste förutsättningar för tallplantering skapas. Den enklaste och mest effektiva åtgärden lär vara att minska antalet älgar så att foderutbudet räcker till. Andelen tall kommer inte att öka så länge den tall som planteras äts upp av älg.
Det är uppenbart att den nya mer lokalt förankrade älgförvaltningen från år 2012 inte har fungerat tillräckligt bra. Det är exempelvis inte ovanligt att jaktlag inte fyller det tilldelade avskjutningsmålet, vilket gör att det skjuts för få älgar. Att räta upp älgavskjutningen så att skogsskadorna minskar kan rimligen inte vara särskilt svårt.