Moderaterna hade i torsdags begärt en aktuell debatt i riksdagen med anledning av det säkerhetspolitiska läget. Utrikesminister Margot Wallström (S) deltog för att försvara den rödgröna regeringens prioriteringar och stängda dörr till att ens låta utreda ett medlemskap i Nato.
Det har knappast undgått någon att osäkerheten i omvärlden eskalerade under förra året. Snart ett år har gått sedan Ryssland annekterade Krim och värre stridigheter bröt ut i östra Ukraina. Kriget i Syrien och IS härjningar driver fortsatt människor på flykt. Det nya året började mörkt med terrordåden i Paris. Den dystra listan över konflikter och terror kan göras längre, vilket föranleder uppgivenhet. Samtidigt frambringar oroligheterna en ökad drivkraft hos den fria världen att stå upp för öppenhet och demokrati, och att bidra till stabilitet och säkerhet.
Den för Sverige kanske mest påträngande försämringen av det säkerhetspolitiska läget är Rysslands markeringar i Östersjöregionen.
Ubåtsintrånget i Stockholms skärgård i oktober fick många att tänka tanken att 1980-talet hade återvänt. Det finns likheter med den tiden, men det är här viktigt att påminna sig om att mycket har förändrats sedan kalla kriget. Socialdemokraterna och vänstern verkar dock ha fastnat just i föreställningen som rådde då, att Sverige skulle vara militärt alliansfritt och att vi inte skulle välja sida mellan öst och väst. Det råder inget tvivel om att vi, likt stora delar av det forna östblocket, är en del av den västliga gemenskapen och delar en liberal syn på hur ett samhälle ska byggas genom öppenhet och demokrati.
De flesta partier tycks inse behovet av att stärka försvarets resurser. Frågan som nu diskuterades i riksdagen var framförallt vilka samarbeten Sverige ska utveckla. Socialdemokraterna talar om ett ökat svensk-finskt försvarsutbyte. Det är inget fel i det, men med ryska trupper stationerade vid finska gränsen går det onekligen att fråga sig om det är tillräckligt för Sverige, men i synnerhet för Finland?
Allianspartierna föreslår en förutsättningslös utredning av för- och nackdelar med ett medlemskap i Nato. Den borde tillsättas snarast. Debatten är angelägen och alla sidor, för och emot, politiker och väljare, förtjänar ordentligt faktaunderlag.
Kanske anar regeringen att en objektiv utredning skulle komma till slutsatsen att steget till fullvärdig medlem i försvarsalliansen vore det klokaste om Sverige ska bidra till stabilitet och säkerhet. I sådant fall kvarstår dock frågan till regeringen: Varför inte överväga saken?